Inlägg taggade 'Centerpartiets jämställdhetspolitik'



Sahlin tycker att a-kassan ska höjas så Rut slipper städa

Jag har aldrig begripit varför vänsterpartierna har en sådan aversion mot dem som städar. Städa hemma hos någon annan verkar vara det fulaste som finns. Det spelar ingen roll att RUT-avdraget bidragit till att göra en hel bransch vit (så att de som jobbar där nu är försäkrade och har rätt till sjukpenning och a-kassa), att många som tidigare varit arbetslösa fått jobb, att unga fått nya möjligheter till extrajobb och att helt nya jobb skapats. RUT ska bort, så lyder vänstermelodin.

 I gårdagens SVT-debatt mellan Reinfeldt och Sahlin så avslöjade Sahlin att hon tycker det är bättre att gå på A-kassa än att städa. Så här sade hon: ” Det finns kanske andra sektorer där de [dvs. de som städar inom RUT-företag] kan jobba … dom kanske behöver bättre ersättningssystem så att dom också kan leva på ett värdigt sätt”.

Alltså, A-kassan behöver höjas och finnas till hands för dem som idag ”tvingas städa”. Varför leva ett ovärdigt liv på arbetsmarknaden när man kan leva ett värdigt bidragsliv, är Sahlins slutsats. Häpnadsväckande uttalande!

Det är en skymf mot alla som är anställda i städbranschen att en partiledare går ut och säger att deras jobb inte är värdigt. Men det är också en skymf mot alla som får arbetslöshetsersättning. Människor som blir av med jobbet ska ju självklart ha ersättning så de kan få nytt arbete. Men att använda A-kassan för att avlöna folk som har ett jobb att gå till – det är ju att underminera hela arbetslöshetsförsäkringen.

Vad blir nästa jobb som är för fult för att utföras?

/LilaEricsson

Röstfiske viktigare för SVMp än att stå upp för kvoterad föräldraförsäkring

Alla tre vänsterpartier vill ha kvoterad föräldraförsäkring. Det har deras partistämmor bestämt. Men i det rödgröna valmanifestet är detta inte med.

Nu gäller det att vinna röster och då är det tydligen bäst att inte prata om kvotering – för det vill föräldrarna inte ha. Så kan det gå när röstfisket blir viktigare än politikens innehåll.

Läs och SvD:s analys.

/LilaEricsson

Centerkvinnorna säkrar C:s ideologiska värdegrund

Här är en replik som Centerkvinnornas ordförande och vice ordförande skrev som svar på en ledare i söndagens Expressen. Tyvärr kom den inte in, men kanske desto bättre, för nu får ju jämställd.se vara första publicerare :)  

I Söndagens Expressen skriver Anna Dahlberg om Liberala väljares kval. Hon skriver bla: ”Centerpartiet har inget liberalt idéarv och det finns ingen idéologisk karta att navigera efter”

Vi menar att Centerpartiet med sina 100 år på nacken har en historia med stark liberal ideologisk grund, även om den inte alltid har definierats som liberal. Vi vill hävda att äntligen har vi hittat tillbaka till vår grund med Maud Olofsson i spetsen som en drivande och engagerad ledare.

För ett av de första uppropen från Centerpartiets grundare Carl Berglund var ”Ett fritt Folk på en Fri Torva”! Allmogen på landsbygden skulle inte styras av någon centralt placerad maktelit. Utan syftet med partiet var att individen skulle ha ett eget ansvar och inflytande samt en stark äganderätt för sin egen verksamhet.

Centerpartiets arbete i regeringen och årets Valmanifest är oerhört präglade av dessa grundläggande värderingar. Vi ser bland annat att kvinnors möjlighet att själva utforma sina liv är en av de största utmaningarna för dagens liberaler. De valfrihetsreformerna som vi har genomfört och vill vidareutveckla ger framförallt kvinnor inom vård och omsorg ”frihet och en fri torva”. De har en självklar koppling till den ideologiska grunden som lades inom Centerpartiet för över 100 år sedan.

 Centerpartiets kvinnoförbund – Centerkvinnorna – driver en feminism som är liberal. Och de valfrågor som Centerkvinnorna driver 2010 följer självklart de båda ideologiska benen. Lagen om valfrihet LOV, Avdraget för hushållsnära tjänster RUT och Barnomsorgspengen BOP är tre reformer som gör att individer nu får bestämma mer över den vardag som tidigare beslutades i politikens sammanträdesrum.

 RUT som initierades av Centerkvinnorna och som genomförts av Maud Olofsson Centerpartiet är en succé. Antalet företag växer stadigt och många är det som gått från arbetslöshet till anställning. Många familjer och äldre får äntligen livet att gå ihop när man kan köpa tjänster i hemmet. Möjligheten att kunna få hjälp med städningen växer eftersom det med förändrade attityder växer fram nya företag. En tidigare svart marknad har nu blivit vit. Det obetalda hemarbetet som oftast utförs av kvinnor har nu fått en prislapp! Vi vill utöka möjligheten att använda avdraget även för IT-tjänster men också höja avdragsrätten för äldre med 75 %.

 LOV som Centerpartiet driver på för att genomföra i hela landet innebär att vård och omsorg inom offentlig sektor öppnas upp och en ny marknad för välfärdföretag öppnas. LOV medför ökad valfrihet för våra äldre som ska kunna välja vem som ska hjälpa dem med olika sysslor och vad man vill ha hjälp med. Nästa steg är att få bestämma vad jag ska äta och vem som ska laga maten. LOV gör det möjligt för kvinnor att starta och driva företag inom en tidigare stängd sektor. En sektor där i huvudsak kvinnor verkar, har utbildning och hög kompetens. Det ger mångfald och ökad kvalité.

 BOP innebär att föräldrar själva får välja vem eller vilka som ska ta hand om deras barn – dag eller natt. Pengen kan användas till alternativa lösningar som dagmammor, familjedaghem eller olika former av kooperativ. Äntligen har småbarnsföräldrar möjlighet att ordna barnomsorg som möter kraven från dagens arbetsmarknad och som passar varje barns behov.

 För att travestera Karl Berglund så ser vi till att med frihetsreformerna så får vi vara fria kvinnor på en fri marknad. Centerkvinnorna är liberala feminister som vet att ett ojämställt samhälle begränsar vars och ens frihet. För oss är feminismen inte bara kvinnors kamp för jämställdhet utan alla människors kamp för friheten att vara den man är.

 Så Anna och alla andra liberala feminister – gör Frihetsvalet 2010 och lägg din röst på Centerpartiet.

 Annika Qarlsson Förbundsordförande Centerkvinnorna

Karin Ånöstam Vice Förbundsordförande Centerkvinnorna

Bättre skydd till kvinnor med skyddad identitet

Centerpartiet föreslår idag ett förbättrat skydd för de människor, oftast kvinnor, som lever med skyddad identitet. Att leva med skyddad identitet innebär inte bara rädsla för att bli hittad. Det innebär också att man får mycket svårare att göra vardagliga saker som att ta banklån, bli kallad till tandläkare, m.m. Därför är det bra att Maud Olofsson nu uppmärksammar detta och vill göra något.

Läs mer om förslaget eller lyssna på Ekot.

/Lila E

Att få heta precis vad man vill

Min bästa vän Maria är gift med en sydafrikan och bor i Soweto. I somras hälsade jag på och passade på att spendera så mycket tid som möjligt med hennes son, Leano. Så här kunde det låta när jag gick omkring med honom i kvarteret:

- Vad söt han är! Vad är namnet?

- Leano!

- Jaha, är det en flicka eller en pojke?

- Det är en pojke.

Leano är ett könsneutralt namn, precis som de flesta andra namn på tswana, sotho eller zulu, tre av Sydafrikas elva officiella språk. Känslan av att befinna sig i ett samhälle med nästan bara könsneutrala namn måste nästan upplevas live för att kunna förstås. Det är något befriande i att kunna ha vilket namn man vill, oavsett kön. Det är för mig egentligen inte viktig fråga i kampen för jämställdhet, och jag kan väl inte påstå att Soweto eller andra delar av Sydafrika är särskilt jämställda trots könsneutrala namn, men jag har ändå fastnat för frågan, eftersom det i Sverige till och från blossar upp en het debatt om vad man får heta. Att ha både ett kvinnligt och ett manligt namn i Sverige är inte socialt accepterat. Därför är det en frihetsfråga som måste fortsätta diskuteras.

/Karin Carlesten

Tummen ner för utökat vårdnadsbidrag

Kd vill dubblera vårdnadsbidraget och göra det obligatoriskt för kommunerna. Det är ett dåligt förslag tycker jag.

För barn som behöver lite extra tid i en trygg hemmamiljö kan ett mindre vårdnadsbidrag vara på sin plats. Samtidigt ska man inte glömma att den svenska föräldraförsäkringen är mycket flexibel och generös och den går att både förlänga och kombinera med deltidsarbete – allt för att föräldrarna ska kunna se till barnens bästa och hitta en lösning som passar.

Är vårdnadsbidraget till för föräldrarna eller barnen? Det är frågan som ofelbart inställer sig.

Ju högre vårdnadsbidrag, desto större risk att bidraget blir en inkomstkälla för föräldrarna istället för att vara en ersättning till hjälp för de barn som verkligen skulle behöva det. Då är man helt fel ute…

Ur jämställdhetssynvinkel är vårdnadsbidraget helt kasst.

/Lila Ericsson

Ett knivhugg, ett uppvaknande och en insikt

Det är farligt att vara feminist. På riktigt. Livsfarligt. Det är farligt att ha en klar bild av hur allt BORDE vara och allt man BORDE kunna göra, men som man faktiskt inte kan. I vart fall blir det farligt då man också GÖR allt det man tycker att man borde kunna göra. Det man borde kunna göra i ett jämställt samhälle.

Många är de gånger då jag tänker att ”mja, det är nog rätt jämställt ändå” och många gånger känner jag faktiskt att mitt kön inte är en begränsning (wow). Hur som så finns det ett återkommande scenario då jag alltid påminns om att jag är tjej. Om att jag är (anses vara) svag. Om att jag kan bli våldtagen eller nedslagen. Det är när det är natt och jag ska gå hem själv. Men jag är förbannad. Vill inte känna rädsla, vill inte anpassa mig och leva efter osynliga regler som jag inte accepterar. Men det straffar sig.

En natt. Ödegata i Spanien. Mörker. En ensam tjej som tycker sig ha lika mycket rätt till gatan om natten som på dagen. Varför ska hon vara rädd? En man. Förvirring. Ett överfall.  En tjej som gör mer motstånd än förväntat. Ett knivhugg. Återigen en ensam tjej men nu med blod över hela kroppen. En ensam tjej som inser att ännu äger hon inte världen och ännu kan hon inte gå hem själv om kvällarna.

Kanske borde jag varit mer rädd och mindre upprorisk?  Men jag vill fortfarande inte vara rädd. Enligt en artikel i DN är kvinnor räddare än män då de är ute om nätterna men i verkligheten är det farligare för männen. Men vem är det som står för faran? Kvinnorna eller männen? Vilka är det som står bakom majoriteten av alla de vålds och våldtäktsöverfall som sker? Kvinnorna eller männen?

Man pratar om att våldet ökat. Framförallt ungdomsvåldet. UNGDOM?! Är det ungdomarna eller är det pojkarna, killarna och grabbarna som står för det ökade våldet?

Det ökade våldet (och våldtäkterna) är alltså ett mansproblem som går ut över kvinnor, barn men givetvis även över män. För nej, jag vet också att alla män inte är en del av detta men alla är vi offer för ett samhälle präglat av våld och en sjuk syn på sex. Den slutgiltiga frågan blir därmed om vi vågar inse att ett samhälle som inte är jämställt ibland blir en fråga om liv eller död och om psykiska ärr för livet? För om vi vågar inse detta kan vi nog lyfta jämställdhetsdebatten från ”kallar du dig feminist eller inte?” och förstå de verkliga problemen. Inse att vi alla krävs i arbetet för ett jämställd och tryggt samhälle där vi alla har möjlighet att göra allt det som vi BÖR kunna göra.

/ Isadora Bennet

Mysigt på bussen till hösten

Jag gillar att åka buss. Tack vare bussresor har jag fått hyfsade skolbetyg, klarat tentor och fått nya kompisar. Jag har t.o.m. använt bussen för att flytta från en lägenhet till en annan. Numera åker jag buss till jobbet. Fortfarande mycket praktiskt; man kan läsa, skriva, sms:a, kolla på Internet, prata….

För ungefär två månader sedan ägnade jag några bussresor åt ”Car-spotting” på Värmdöleden. Medan bussen susade fram i kollektivtrafikkörfältet så drog jag streck för alla bilar vi körde förbi. Ett tjockare streck för alla bilar som kördes av kvinnor och ett tunnare streck för alla bilar som kördes av män. Det blev en himla massa tunna streck… Min högst ovetenskapliga studie visade att av tio bilar så kördes åtta av män och två av kvinnor. (Även enligt den officiella statistiken åker männen mer bil och kvinnorna mer buss.)

Så när ska männen ta sitt miljöansvar och kliva på bussen? Ja, till hösten kommer i alla fall männen i Nacka/Värmdö att börja göra det. I alla fall om man får tro Trafikverket. I höst kommer nämligen Trafikverket att kontakta alla ”vanebilister” och erbjuda dem ”personlig reserådgivning” i en halvtimme och någon form av ekonomisk morot så att de ska ställa bilen och ta bussen istället. Mobility management heter det visst. Kanske behöver kollektivåkandet göras lite krångligt för att bli lockande? Ska bli spännande att se resultatet i alla fall.

Jag hoppas på många män på bussen. Vad trevligt det kommer att bli! Syns till hösten! Välkomna ombord!

P.S. Ifall ni trodde att det handlade om ett ”jämställdhetsprojekt” så trodde ni fel. Syftet med projektet är inte att få fler män att åka kollektivt (även om de enligt min mening borde göra det) utan att få färre bilar på Skurubron. Men eftersom det mest är män som kör bilarna så blir det ju en fråga om jämställdhet i alla fall… :-)

P.P.S. För övrigt anser jag att det behövs en ny Skuru-bro också.

/Lila Ericsson

”När man inte är gullig längre blir det svårare”

Är vi mer jämställda nu än tidigare? Jag vill gärna tro det. Och någonstans läste jag nyligen att dagens unga inte bryr sig så mycket om jämställdhetspolitik eftersom de uppfattar att de redan lever jämställt. Inget att snacka om alltså.

I skolan går det bra för tjejerna och på första jobbet likaså. ”Pigga och glada” tjejer välkomnas på arbetsplatserna och att flytta ihop brukar inte vara något problem. ”Vi delar lika” eller ”Janne lagar maten och jag diskar” brukar det heta. Och många unga tjejer intygar att de inte alls känner sig motarbetade på jobbet, tvärtom. De blir uppmuntrade både att säga sin åsikt och komma med förslag.

Någonstans här brukar jag som medelålders bli lite trött, samtidigt som jag tänker ”måtte det hålla i sig”. Men det gör det ju sällan.

De första åren som vuxen brukar gå bra, sedan blir det kärvare. Framför allt om det kommer barn med i bilden brukar det bli skevt med jämställdheten, både hemma och på jobbet.

Och hur går det med alla förslag och åsikter som tjejen för fram på jobbet. Tja, hon gör antagligen samma iakttagelse som Ann-Marie Orler, polischef inom FN, gjort: ”När jag var ung och nyutexaminerad hände det att jag frågade mig vad kvinnor i 40-årsåldern gnällde över. Jag hade inga som helst problem att få äldre män att lyssna på mina åsikter…. Det var först senare som jag förstod att det berodde på att jag inte utgjorde något hot för dem, på den tiden. När man blir äldre och inte är lika gullig länge blir det svårare”. (citat ur ”Framtidens entreprenörer” Tematidning nr 1/2010 från Mediaplanet)

Chefsposter, tjänstebilar och feta pensionsförsäkringar är fortfarande till övervägande del manliga attribut. Det finns en anledning till det. Det stavas ojämställdhet.

/Lila Ericsson

Har din manlige chef någon tjejkompis?

Om du inte vill lyssna på Almedalssnacket så kan du ju alltid lyssna på Sommar i P1. Idag var det Anna  Carrfors Bråkenhielm som hade en hel hög insiktsfullheter att dela med sig av. Som att man på anställningsintervjun borde fråga den manlige chefen om han har någon tjejkompis. Om han svarar JA – ja, då är antagligen jämställdhet en helt självklar sak för honom, även på arbetsplatsen. Svarar han NEJ – ja, då bör man nog ta sig en funderare om man verkligen vill jobba på den arbetsplatsen för problem lär vänta.

Bra tips, det ska jag komma ihåg. Anna Carrfors Bråkenhielm brukar ställa frågan om tjejkompisar till män i olika sammanhang och är fascinerad över svaren. Jag med. Lyssna själv!

/Lila Ericsson

« Föregående sidaNästa sida »



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.