I februari åker jag till Jamaica. Förutom att det är paradisiskt vackert så är det rena musikparadiset för mig som nästan uteslutande lyssnar på dancehall. Fast ur ett feministiskt perspektiv kanske man gör bäst i att inte analysera texterna alltför mycket.
Några av de mest populära jamaicanska artisterna (ex Capleton och Sizzla) tillhör rastafariinriktningen Bobo Ashanti. Det är de med turbanerna. Boboshanti har en camp utanför Kingston, Bobo Hill, där de kan bo i kortare eller längre perioder tillsammans med likasinnade. När jag var där för några år sedan så följde jag med två Bobo-bekanta upp dit för att hälsa på. När man som kvinna vill komma på besök så får man vänta utanför tills det kommer ut en Bobo-kvinna med en kalender i handen. Hon frågar när man hade sin senaste mens och räknar dagarna för att kolla att man inte är oren. Orena kvinnor släpps inte in. Alla besökare ljuger naturligtvis om sin mens, det fattar hon med.
Inne på campen finns det ett plank. Bakom planket bor Bobokvinnorna när dom är orena. När den här rutinen infördes räckte det med att kvinnorna bodde bakom planket i en vecka. Efter en tid ville kvinnorna själva utöka det till tre veckor. De tyckte förmodligen att det var ganska skönt bakom planket. De fick köra sin pryl utan att bli störda av männen. Man kan väl misstänka att veckan de valde att bo utanför planket råkade sammanfalla med den säkra perioden. Ut framför planket och ligga så man klarar sig tills nästa månad, sedan in bakom planket och fortsätta diskutera politik, religion och odling med andra vettiga kvinnor.
Nästan lite CK, eller hur? Vi har också ett plank. Befinner vi oss framför eller bakom?
Senaste kommentarer