Imorgon är det Värnlösa barns dag. En dag som ländar till eftertanke – och handling. Inte så mycket på grund av dagens historia, utan för att världen är full av värnlösa barn – och vuxna.
Att vara värnlös är att vara i underläge, att inte kunna värja sig. Att inte kunna värja sig för olika ”övergrepp” som föräldrar, jämnåriga eller andra vuxna gör.
Värnlösheten lockar fram det onda i människor som själva lyckats bli lite mindre värnlösa. En ondska som oftast handlar om att visa sin makt. Man ser det på skolgården där helt vanliga barn skoningslöst kan sniffa sig fram till vem som är mest värnlös för att därefter, ibland helt omedvetet, utöva makt mot honom eller henne. Maktutövningen behöver på intet sätt vara synlig. Det kan handla om blickar eller tystnad. Men alla ”vet” vilken rangordningen är.
Men man ser det också i köpcentra och på bussen. Mamman som rycker det trilskande barnet onödigt hårt i armen för att sedan slänga ner barnet i sittvagnen aningens för hårt. Ett sätt för mamman att ge utlopp för sin frustration, men också ett sätt att demonstrera makt.
Jag tror faktiskt alla kan påminna sig situationer där man, på sätt eller annat, utnyttjat en annan persons värnlöshet.
Det är inte bara barn som är värnlösa. Alla kan hamna i situationer där man är värnlös – inte kan värja sig. Det kan handla om illegala invandrare som jobbar svart och inte kan värja sig mot skrupelfria arbetsgivare, det kan handla om att bli utsatt för väskryckare eller bli nerslagen av ett helt gäng.
Kvinnor som råkar ut för svartsjuka eller, i övrigt, dominanta män kan lätt hamna i värnlösa situationer. Att vara ekonomiskt beroende av sin man är också att i underläge.
Visst kan värnlöshetens offer minskas genom att den starkare blir snällare. Men jag tror mer på ”empowerment” – att ge dem som är i underläge redskap att själva ta makten över sin situation. För barn handlar det om att få kunskap om vad som är okej och vad som inte är okej – både för den som är utsatt och den som har makt. Att veta vart man kan vända sig och att det finns människor att lita på – återigen för båda. Och att det finns vuxna som SER.
För kvinnor är ekonomisk självständighet en mycket viktig grund för att ta sig ur ett underläge. Det är så jag väljer att se Fredrik Reinfeldts utspel att fler kvinnor ska jobba heltid. Kan man ekonomiskt stå på egna ben så är man kaxigare helt enkelt.
Jag inledde med att skriva att Värnlösa barns dag kräver handling. Vad jag menar är att alla faktiskt kan bidra till att värnlösa människor vi möter får lite mer styrka. Vi kan göra det i ord och i handling. Låt oss göra det nu.
/Lila Ericsson
Senaste kommentarer