Så var min misstanke bekräftad: den svenska föräldrarförsäkringen bidrar till ett ojämställt samhälle. Jag ställer mig frågan: är det dags att kvotera? Jag återkommer till detta.
Vi slår oss ofta för bröstet att Sverige är ett av världens mest jämställda samhällen men, och det är dags att vi inser detta, det stämmer faktiskt inte. Gång på gång matas vi med rapporter som säger motsatsen (bara att kolla in SCB:s statistik över löner för män och kvinnor som har samma yrke, antal kvinnor i börsbolagsstyrelser, antal kvinnliga vd:ar för svenska börsbolag för att nämna några exempel kopplade till arbetsmarknaden). Den senaste i raden som jag ramlat på är studien ”Kvinnors och mäns sjukfrånvaro” av IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, som konstaterar att yrkesverksamma kvinnor med barn har mycket högre sjukfrånvaro än män. Skillnaderna är betydande. Under första halvåret 2008 betalades det ut 14,5 miljoner sjukpenningdagar till kvinnor och 9,2 miljoner till män. Skillnaderna har varit stora sedan 1980-talet då kvinnor på allvar hade etablerat sig på arbetsmarknaden men studien påpekar att skillnaderna ökat de senaste åren. Det antas hänga ihop med att kvinnor arbetar fler timmar idag, jämfört på 1980-talet. Det är i och för sig positivt men samtidigt som kvinnor har börjat arbeta fler timmar per vecka har inte arbetet hemma minskat motsvarande. I studien konstateras (och det är här jag menar att min ”misstanke” bekräftas) att män och kvinnor har ungefär samma sjukfrånvaro innan första barnet föds medan kvinnorna därefter, och under de kommande 15 åren, har dubbelt så hög sjukfrånvaro som männen. Måste jag påpeka att kvinnorna fortfarande är hemmets huvudsakliga projektledare och därmed offer för det klassiska dubbelarbetet (ansvar för både barnen, hemmet och det egna arbetet) som antagligen ligger till grund för – just det – kvinnors mycket högre sjukfrånvaro än mäns?
Så till min misstanke. Den går ut på att eftersom kvinnor tar ut den största andelen av föräldrarförsäkringen (i runda slängar 80 procent av de 480 dagarna enligt den senaste statistiken) byggs en ojämställdhet in i relationen då kvinnan från början tar det största ansvaret för barnen, något som sedan fortsätter även när båda föräldrarna arbetar. Jag tror att en lösning skulle vara att kvotera föräldrarförsäkringen. Som liberal är jag naturligtvis i grunden motståndare mot något som inskränker individens frihet och rätt att själv få bestämma över sitt liv. Men jag tror att i det här fallet är kvotering enda sättet att få alla pappor att vara hemma lika mycket med sina spädbarn som mammorna. Därmed kommer alla pappor att ta ett större familjeansvar, även i förlängningen. Det borde innebära sjunkande sjukskrivningstal för kvinnorna, en mer jämställd arbetsmarknad samt en mer jämställd ekonomi då kvinnors löner (och även pension) inte längre halkar efter männens efter en mycket lång frånvaro från arbetslivet.
En annan lösning vore att helt göra om den existerande föräldrarförsäkringen. Något helt nytt! Men vad? Jag sitter med i en arbetsgrupp som tittar på en ny utformning av föräldrarförsäkringen. Kontakta mig gärna med idéer och synpunkter! /Viktoria
Senaste kommentarer