Arkiv för kategorin 'Sofia Jöngren'

Plötsligt gick det upp ett ljus

Lunchade igår med en god vän som, liksom jag, är brinnande feminist. Hon och hennes man har nyligen köpt ett sommarhus och hon konstaterade att de automatiskt delade upp jobbet i huset i ganska stereotypa könsmönster. Till exempel bad hon alltid maken att hämta ved, istället för att hon själv skulle göra det. Som man var det ju hans jobb, liksom.

Då slog det mig. Jag har under hela julledigheten irriterat mig över att min egen man inte bytt en glödlampa i hallen. På trettondagen tog jag fram trappstegen, klättrade upp på den och bytte glödlampan. Sen var jag otroligt nöjd med mig själv.

Jag hade bott själv i nästan tio år när vi flyttade ihop. Jag har bytt otaliga glödlampor i mina dagar. Trots detta delar jag, omedvetet, upp arbetet i vårt hem i ”manliga” respektive ”kvinnliga” sysslor. Det är ju helt sjukt!

Vad är det som gör att våra idéer om manligt och kvinnligt styr oss i så hög grad. Och inom vilka andra områden gör vi helt omedvetna indelningar?

Hur bryter vi mönstret när inte ens två 30-åriga feminister klarar av att agera jämställt i sin vardag?

Måste man vara en alien?

Jag har under hösten följt TV-serien ”The event”. Den handlar, väldigt kortfattat, om utomjordingar som finns på jorden och som är i konflikt med USA:s president.

Utomjordingarnas ledare heter Sofia. Hon är en oerhört stark och karismatisk kvinna. Hon är tuff, men ändå inte hård.

Kommer ni ihåg den fantastiska 80-talsserien ”V”? Även den handlar om utomjordingar i konflikt med jordborna. Även de har en ledare: Diane. Diane är ondskan personifierad. Hon är hänsynslös, hård och kall.

Inte så stora likheter med Sofia med andra ord.

Men det som slår mig är följande: hur kommer det sig att det går bra att porträttera starka kvinnor som ledare så länge de är utomjordingar? Varför finns inte motsvarande starka kvinnor som ledare i serier som handlar om ”riktiga” människor? Måste man vara alien för att lyckas som kvinna?

Vad är det för fel på den otroliga hulkan?

Varför finns det så få kvinnliga superhjältar? I fantastiska fyran finns det bara en – och hennes jobb verkar mest vara att vara gift med en av de fyra, och storasyrra till en annan av dem.

 

I de allra flesta serier som Stålmannen, Spindelmannen och Fantomen har tjejen bara en uppgift – att bli räddad.

 

Det jag inte fattar är: om man kommer från yttre rymden, blivit biten av en kick-ass-spindel, blivit bestrålad av mystiska gammastrålar från yttre rymden osv, osv i all oändlighet – spelar kön då någon roll? Blir man liksom MINDRE stark av gammastrålar för att man är kvinna? Och hur lite mindre stark blir man än den manlige (otrolige) hulken?

SD:s kvinnosyn är en rest från 1800-talet

Som Centerpartist och alliansanhängare är det svårt att glädja sig över gårdagens historiska valseger för Alliansen. Dels för att det inte blev egen majoritet. Men kanske framförallt för att Sverigedemokraterna kom in i Sveriges riksdag.

Sverigedemokraterna är ett invandrarfientligt parti. Men det finns ännu en stor grupp som förlorar på deras politik – och det är Sveriges kvinnor. Oavsett om de har sina rötter i Sverige eller utanför.

Precis som man kan förvänta sig av ett invandrarfientligt parti har svenska kvinnor enligt dem framförallt en uppgift – och det är att föda och ta hand om fler ”svenska” barn.

Sverigedemokraternas politik är kvinnofientlig. De har få kvinnliga företrädare. De vill bevara nuvarande könsroller och tror stenhårt på biologiska skillnader mellan könen som enda förklaring till kvinnors och mäns beteenden. Bland annat vill de avveckla det skattefinansierade stödet till genuspedagogik med hänvisning till att man inte ska ”experimentera med, eller ändra, på våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet”.

Deras politik går ut på att cementera nuvarande könsroller och att kvinnorna ska stanna hemma, koka äppelmos och laga fläskstek och ta hand om ungarna. Pappamånaderna ska bort och vårdnadsbidraget ska höjas.

I det familjepolitiska idéprogrammet som gällde fram till 2009 fanns ett krav om förbud mot abort efter 12:e havandeskapsveckan. Det finns inga medicinska skäl till detta – enbart demografiska. Denna extrema åsikt är nu bortstädad från hemsidan. Men frågan är om inte åsikten finns kvar? Vilka fler åsikter finns det i så fall som Sveriges kvinnor borde få reda på?

/Sofia Jöngren

Jag vill inte ha någon jävla gaffel – jag vill ha högre lön!

På ett av alla otaliga matmingel under almedalsveckan lyckades jag göra mig osams med okänd man. Jag är osäker på om jag egentligen var oartig och borde ha lite dåligt samvete, eller om jag bara stod upp för mina jämställda ideal.

Följande utspelade sig. Jag står i kön bakom två män i femtioårsåldern och en man i min egen ålder. På buffén finns bara en gaffel kvar. Den ena mannen är artig och ställer frågan vem som egentligen ska få sista gaffeln. (Alla sneglar på mig) Den andre mannen säger:

- Men här står en flicka som ser ut att vilja ha gaffeln.

Jag surnar till. Jag är nästan 35 år. Jag jobbar på regeringen. Jag vill inte bli kallad flicka. Jag svarar:

- Ja, nu är jag ju snart 35 år. Jag är ingen flicka, så nej tack.

Mannen i fråga tycker ändå att jag ska ha gaffeln, eftersom jag är kvinna.

Det tycker inte jag. Jag klarar mig själv. Jag vill inte ha någon jävla gaffel. Jag vill ha högre lön. Jag vill bli respekterad som kompetent yrkeskvinna. Jag vill inte bli sedd som någon liten flicka. Så jag svarar.

- Ta den ni, jag vill inte bli särbehandlad på grund av mitt kön.

Mannen i fråga blir nu lite sur. (Jag kan trots allt faktiskt förstå honom. Varför ska denna uppstudsiga kvinna tjafsa om en gaffel?) Han utbrister:

- Men jag vet inte vad jag ska kalla er längre. Jag är uppfostrad att vara sådan här!

Jag ber om ursäkt ifall jag har sårat honom och försöker förklara att jag bara inte vill bli behandlad annorlunda för att jag är kvinna. Jag är trots allt osäker på om han förstår.

Men vad ska man göra? Jag VILL verkligen inte vara den som får små skitfavörer. Jag vet att priset är lägre lön och mindre respekt. Tar jag emot gaffeln så är det som att säga ”ja tack. nu får du gärna ta mig på rumpan och ge mig oanständiga förslag”. Detta kunde jag knappast förklara för honom i kön till en buffé. Men jag hoppas lite att han läser det här, och förstår hur jag tänker.

Jag förstår hur han tänker och har, trots allt, respekt för att han faktiskt är uppfostrad att ge kvinnor småfavörer. Egentligen tycker jag nog också att det är OK. Det som inte är OK är att behandla kvinnor med mindre respekt. Och lite känns det som mindre respekt att få sista gaffeln, av den enkla anledningen att jag är kvinna.

/Sofia Jöngren

Den luktar inte alls gammal orakad armhåla

Om du bara ska läsa en enda bok på hela semestern: låt det då bli ”Egalias döttrar” av Gerd Brantenberg.

Jag har i det längsta dragit mig för att läsa den. Jag trodde den skulle vara tråkig och pretentiös och väldig 70-tal, med en doft av orakad armhåla. Men ack vad jag bedrog mig! Den är rolig. Den är vass och ställer de flesta föreställningar om ”kvinnligt” och ”manligt” på huvudet. Extra provokativt blir det när det manliga offret för en våldtäkt får höra att han ska skylla sig själv när han var ute i skogen så sent på kvällen, eller när kvinnorna diskuterar det orimliga i att låta män jobba som sjökvinnor. (Det hörs ju på namnet att bara kvinnor kan vara sjökvinnor.)

Som borgerlig feminist är det extra kul att marxismen får ta en smäll för att låta könskampen vara underordnad klasskampen.

Kvinna eller man, feminist eller humanist. Läs den! Du kommer att börja tänka i helt andra banor. Och den luktar inte gammal orakad armhåla.

/Sofia Jöngren

Ibland blir man förvånad…

Jag letar födelsedagspresent till gudsonen som fyllt tre år och sonderade därför BR leksakers hemida. Där finns ett ställe där man kan få tips om presenter till barn. Man väljer ålder, prisklass och… kön.

Nu jä—r ska ni sättas dit tänkte jag och valde flicka, 5-6 år i valfri prisklass. Men döm om min förvåning när det dök upp helt OK leksaker ur ett genusperspektiv. Det var en plasttiger, sparkcykel, gummibollar osv. Till och med en armborstskytt  dök upp.

Skönt att leksaksbutikerna faktiskt kan överraska en ibland!

Vad jag själv ska köpa till gudsonen? En gödselspridare…



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.