Jämställd

Igår kväll var jag på en företagarträff. Det var kanske 50 personer i rummet som skulle lyssna till en föredragning, diskutera utvecklingspotential och samarbete kring ett område och sedan äta lite mat. Vi var både män och kvinnor, med en liten övervikt på antalet män.

Först den obligatoriska presentationsrundan. Hej jag heter bla bla och mitt företag rajtan tajtan sysslar med bluttan blä. Ja, som det brukar gå till. MEN med en konstig avvikelse. De flesta kvinnorna sa bara – Jag är gift med den och den. De var alltså där i egenskap av hustru eller partner och hade i övrigt inget att tillföra den församlade gruppen…eller?

Det som verkligen fick mig att hoppa till på min stol var en kvinna som först inte presenterade sig. Mannen bredvid henne tittade menande på tjejen i fråga och då stammade hon fram: ”hej…jag tillhör NN”.

Booooing! Det blev frispel i huvudet på mig. MEN jag sa ingenting, för det absurda i situationen var att mannen vid hennes sida faktiskt verkade vilja att hon skulle ta plats, men hon ville vara just hans. Identifiera sig med det.

Och visst har vi en sådan kultur i någon form. I alla fall rester av den. Inte var det länge sedan som majorskan Snicksnack eller doktorskan Bluttanblä svassade omkring på cocktailpartyt och var just en accessoar till sin make. Och jag kommer ihåg julkorten till vår familj när jag var barn. Till familjen Enn Kersna. Jag tyckte det var konstigt. Vi hade ju namn allihop faktiskt.

Nu skickar vi ju inte julkort. Vi har ju förresten ingen Post heller. Är det sådana vägar normförändringarna för oss?

Koko från den ljuvliga försommarmorgonen någonstans i Östergötland…

Yours truly

Pia

Igår kom jag hem efter en debatt om Kindas framtid (där majoriteten av partierna agerade idioter genom att vägra vara med, men det är ett annat blogginlägg). Klockan var kanske 22.30 och delar av familjen sitter framför en dunkande och pulserande tv. Just det…melodifestivalen…semifinal…viktiga grejer… Jag slog mig ned i soffan för att skingra tankarna och försöka bli av med ilskan och besvikelsen efter debatten. Och DÄR dyker det upp. Frankrikes bidrag till festivalen. Några solbrända unga män på en soldränkt strand och en hel massa åmande, suktande, juckande unga flickor iklädda tandtråd (don´t forget to floss..).

Jag börjar osökt att fundera på förslaget mot förbud av burka och nicab på offentlig plats. Den debatten går ju hög runt omkring i Europa och bland annat i Frankrike. Vilket förtryck är störst? Påbud för kvinnor att dölja sig eller påbud för kvinnor att exponera sig?

Objektifieringen och förminskningen av av kvinnan tar sig olika uttryck.

Bright blessings and wisdom

Pia

Edna. En sann hjälte. Hon såg en stor orätt. Hon orkade se. Och göra något.

Meet Edna.

In Somaliland, where local camels often have more freedom than women, Edna Adan knew that her country needed a hospital dedicated to serving women. There were so many challenges, like the time a nomadic woman gave birth in the desert and developed a fistula, tearing her bladder. Her husband couldn’t stand her smell and wetness, so he stabbed her in the throat. To build a hospital for such women, Edna secured an abandoned site, which had been used as a dump; she cobbled together money and construction began. When the hospital was mostly built, but still lacked a roof, the money ran out. Two Americans got wind of her project and started a campaign to raise funds for Edna…

Ur boken Half the Sky. Författare Nicholas D. Kristof och Sheryl WuDunn

- Pia Tingvall

Women might just have something to contribute to civilization other then their vaginas.

- Christopher Buckley Florence of Arabia

Kvinnor är en stark konsumentgrupp.

Kvinnor är i majoritet bland ivriga trädgårdsentusiaster.

Det finns en (1) sekatör på marknaden utformad för en hand som är mindre än en ”medelstor manshand” (hur ser en sån´ut förresten?! Och JADÅ, flera för vänsterhänta manshänder också! Jajamen.).

VEM har inte tänkt till? Tipsa alla produktutvecklare i trädgårdsbranschen. Även om fimbulvintern har ersatts av fimbulvåren så kommer väl en vår. Även i år. Och nästa år. Det får vi hoppas.

Knips knips på er

Pia