Diskmedlet Yes driver en kampanj på Facebook. Du uppmanas att svara på frågan vem som diskar hemma. Inte är det pappa i alla fall, han finns nämligen inte ens med som alternativ. Riktigt, riktigt dåligt Yes.
Arkiv för kategorin 'Marie Wickberg'
Bilden är oerhört dramatisk, kärnan i amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik sitter samlade med blicken riktade mot en monitor. USA:s ärkefiende har precis eliminerats, live… Stämningen är så tät att den går att skära med kniv.
Men vilka är de, dessa 13 människor i rummet? Jag minns mycket väl hur jag för drygt en vecka sen tittade en extra gång på bilden och såg en ung tjej, som liksom kikar fram bakom de andras ryggar, det ser ut som att hon måste stå på tå. Ingenstans nämns hennes namn, inte ens när de övriga tolv namnges.
Och nu har en fanatiker med religionen som ursäkt, bestämt sig för att hon inte ens ska få vara med på bilden när den publiceras i tidningen Di Tzeitung. Varken hon eller självaste Hillary Clinton tillåts vara med, kreativt nog har man har helt sonika redigerat bort rummets två kvinnor. Och förklaringen? Kvinnor bör uppskattas för ”vilka de är och vad de gör, inte för hur de ser ut”. Jo tack, men det är lättare att uppskattas om man inte raderas ut från historien.
Enligt tidningens utsago förbjuder judisk religion diskriminering baserat på kön, borde då inte det samma gälla män? Obama är som vanligt sjukt sexig när han ser sådär bestämd ut, det kan väl inte vara okej?
Tjejen längst bak då, vem var hon egentligen, hon som inte förtjänade att nämnas vid namn? Jo, tydligen har hon ett namn; Audry Tomason, titeln är ”Director for Counterterrorism”. Med andra ord sannolikt en av hjärnorna bakom insatsen som till sist hittade världens mest eftersökte man och garanterat en av de mäktigaste personerna i amerikansk säkerhetspolitik. Jag googlade hennes namn och hittade en intressant artikel i The Daily Mail.
Snärtan längst bak i rummet var inte värd att nämna – och tillsammans med utrikesministern var hon inte värd att finnas på bild i en amerikansk tidning… Fördomar kan uppenbarligen skriva om historien, även år 2011.
Stora delar av arabvärlden har gjort revolt mot despoter och diktatorer som allt för länge har tillåtits sitta oemotsagda. Det är en revolution som få hade väntat sig, och som naturligtvis är välkommen. Anna Laestadius Larsson skriver (som vanligt) klokt om detta i dagens SvD. Kan man kalla en revolution demokratisk om hälften fortfarande ses som mindre värda ägodelar till patriarkatet? Nej, skulle jag vilja häva.
Länk kommer så fort SvD har klarat av att få ordning på sin webbsida… Tills dess får ni läsa dagens papperstidning. Som på den gamla goda tiden.
Att prata om det
Publicerade januari 3, 2011 Marie Wickberg Lämna en kommentarEtiketter:prata om det
Det blev som en tidig vårflod, när Johanna Koljonen twittrade om att ”prata om det”. Det handlade om tillfällen när vi, eller någon annan, brustit i respekten för vår egen – eller någon annans – kropp. Mängder av människor började berätta.
Kopplingen till fallet Assange var naturligtvis tydlig, men frågan är större än så. Varför bär så många unga tjejer och killar på exempel när de inte vågat säga ifrån, när de gjort saker de inte velat, eller när någon annan har valt att inte lyssna på invändningar och protester. Varför är det så svårt att respektera sig själv så mycket att man vågar säga ifrån, och varför har vissa så svårt att lyssna?
I DN sätter Koljonen sätter fingret på varför diskussionen är så viktig:
”Det här är något vi måste prata om så att språket i framtiden alltid finns på plats i de fall där det verkligen räknas. Där någon har kommit till skada, där liv och karriärer står på spel.”
Läs mer på www.prataomdet.se
Jag har nog sagt det många gånger, men jag har världens roligaste jobb. Häromdagen innebar det att jag fick åka upp till Skellefteå för att medverka i ett seminarium om jämställdhet i skogssektorn. Bland deltagarna fanns Robert Hedman från företaget Indexator i Vindeln, Västerbotten. Företaget är ett traditionellt verkstadsföretag och tillverkar bland annat rotatorer till skogsmaskiner.
I en paus pratade jag lite med Roger, som berättade om Indexators ambition att bli världsledande inom sitt gebit. Då är jämställdhet helt avgörande, menade Roger, som också beskrev sig själv som en tidigare ”passiv motståndare” till jämställdhet. Jag hade ingen kunskap, konstaterad han. Om det hade varit möjligt att ta med sig en person i fickan och plocka fram personen när man är beredd att ge upp hoppet om en mer jämställd värld, då hade jag plockat med mig Roger…
Det är så rätt. Om man vill vara världsledande i en liten ort som Vindeln, då måste man rekrytera baserat på kompetens och baserat på hela befolkningen – inte halva. Då duger inte mossiga attityder och att trampa på i samma hjulspår. För Indexators del har det dessutom gett resultat. Högre produktivitet och lägre sjukfrånvaro, för att bara nämna några exempel. I tidningen Ny Teknik förklarar VD:n sin filosofi, läs här. Och på tal om vinst, det gäller inte bara för Indexator, läs mer om det här.
Länsstyrelsen i Västerbotten har gjort en film om Indexators arbetet, den är värd att se.
Kooperation utan gränser driver en tankeväckande kampanj om kvinnor som bedriver jordbruk i utvecklingsländerna. De kontrollerar en procent av den odlingsbara marken i Afrika – men prodcerar upp till 80 procent av maten. De har världens tuffaste jobb, men en rejäl dos jämställdhet gör skillnad i deras vardag. Läs bloggen och gör framförallt det tankeväckande frågespelet. Då skänks dessutom fem kronor till projektet.
Någonstans i Stockholm satte jag och en kollega oss ned för att äta lunch. Strax till höger satt fyra grabbar i kategorin ”backslickade finansvalpar”. Född obotligt nyfiken var jag naturligtvis tvungen att låna deras diskussion ett öra. Arbetsplatsen hade fått en ny medarbetare, en kvinna…
Backslick 1: – Ja alltså, det är ju inte något problem för oss, det här med jämställdhet. Men asså vi har ju en viss jargong hos oss. Om det inte passar henne så får hon ju sluta.
Backslick 2: – Absoluuut. Hon kom faktiskt in till mig och klagade, men jag asså bara, jag sa att det faktiskt är hennes problem om hon inte trivs.
Backslick 1: Hur tänker hon egentligen, hon är ju bara en och vi är ju många, varför ska vi ändra på något.
Backslick 3: Och har ni tänkt på hur hon ser ut, hon får ju skylla sig själv. Asså, det här med feminism det har ju gått alldeles för långt.
Backslick 1, 2 och 4 nickar instämmande.
Och vipps var en trevlig lunchrestaurang förvandlad till en ångande bastu där fyra män ägnade sig åt att bekräfta sig själva. De fyra grabbarna uppvisade den mest osminkade versionen av fördomsfullhet jag någonsin har haft det tveksamma nöjet att lyssna till. Intressant, det gäller att känna fienden.
Frihet och feminism – funkar det?
Publicerade juli 4, 2010 Marie Wickberg Lämna en kommentarEtiketter:almedalen, feminism, Fores, sexköpslagen
Utmanar feminismen Liberalismen? Möjligheten till fria val är fundamental för liberalismen. Men möjligheterna till fria val begränsas fortfarande av maktstrukturer, invanda könsmönster och föreställningar. I vilken utsträckning bör en liberal politik ta hänsyn till, och förändra, invanda mönster och föreställningar? I så fall hur?
Den lilla delikata frågan sitter jag och funderar på ikväll, när jag förbereder mig för ett seminarium med den gröna tankesmedjan Fores under Almedalsveckan. Med mig i diskussionen har jag bland annat Alexander Bard från Liberati, Jenny Sonesson från Liberala kvinnor och frilandsskribenten Johanna Nylander. Läs mer här.
För mig är det feminism en frihetsfråga och en självklar del av liberalismen. Inte en motsats. Att vara feminist innebär inte att man påstår att kvinnor är viljelösa offer, eller att det finns en global konspiration bland män. Det är ett erkännande av att vi lever i en värld som ännu inte är rättvis. Där kvinnor som grupp missgynnas, jämfört med män som grupp. Det betyder inte att varje enskild kvinna missgynnas, diskrimineras, eller upplever orättvisa. Men det innebär att man ser att vi har maktförhållanden i världen som måste ändras. Att kvinnor och män måste ha lika rättigheter och möjligheter att påverka sina liv och förverkliga sina drömmar.
Det finns naturligtvis några områden där den frågan ställs på sin spets. Sexköpslagen är en sådan, föräldraförsäkringen är en annan. Det är ingen högoddsare att båda dessa frågor kommer att vara på tapeten under seminariet.
När det gäller föräldraförsäkringen är det för mig en ganska enkel fråga, staten bör behandla alla människor som individer, inte som ett kollektiv. Det är rimligt att försäkringen individuellt tillfaller varje vårdnadshavare. Mina skattepengar ska fasen inte gå till att upprätthålla ojämställda strukturer.
I den bästa av världar, där alla människor alltid är kapabla att göra fria och rationella val, vore heller inte frågan om sexköp ett problem. Men även liberalismen måste förhålla sig till verkligheten och i den är den lyckliga horan definitivt en mycket sällsynt art. Jag har försökt att hitta bevis för att hon är i en förkrossande majoritet – och för att jag har missförstått hela sexindustrin. Jag har inte lyckats.
Missförstå mig rätt, hon finns säkert. Bland annat Socialstyrelsens rapport “Kännedom om prostitution 2007” pekar på en oerhört komplex bild av vem som prostituerar sig. Men man pekar också på att det är först när man har tagit sig ur prostitution som man ger en bild av att man har lidit.
Däremot finns otaliga bevis på att prostituerade lider.
I undersökningen ”Prostitution and trafficking in nine countries: an update on violence and post traumatic stress disorder”, intervjuade 854 personer som befann sig i eller nyligen varit i prostitution 63 procent hade varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen. Under tiden i prostitutionen hade 71 procent blivit misshandlade och 63 procent våldtagna. 68 procent uppfyllde kriterierna för posttraumatisk stressyndrom och deras symtom var lika allvarliga som för krigsveteraner, våldtäktsoffer och torterade flyktingar. 89 procent uppgav att de ville lämna prostitutionen om det var möjligt.
I dagarna överlämnades en utredning som har utvärderat sexköpslagen till Justitieminister Beatrice Ask, i utredningen slår man fast att prostitutionen i Sverige, till skillnad från i jämförbara länder, sedan förbudet infördes i vart fall inte har ökat. Förbudet mot köp av sexuell tjänst har också motverkat etableringen av organiserad kriminalitet i Sverige. Kriminaliseringen har därmed bidragit till att bekämpa prostitutionen och människohandel för sexuella ändamål.
Förbudet mot köp av sexuell tjänst har också en normativ effekt. Det har skett en markant förändring av inställningen till köp av sexuella tjänster som i tiden sammanfaller med kriminaliseringen av sexköp. Det finns numera ett starkt stöd för förbudet mot köp av sexuell tjänst i Sverige. Förbudet har visat sig ha en avskräckande effekt på sexköpare. Utredningen har inte kunnat finna att kriminaliseringen negativt drabbat de personer som utnyttjas i prostitution.
Med andra ord, ett ganska gott betyg för den svenska lagstiftningen, som verkar fylla sitt syfte. Ber om ursäkt för typ världens längsta inlägg, det ska inte ske igen – men det hjärtat är fullt av skriver fingrarna. Eller hur var det nu?
Jämställdhetsintegrering på departementet
Publicerade juli 1, 2010 Marie Wickberg Lämna en kommentarVad har jordbruk med jämställdhet att göra? Ganska mycket blev kontentan av dagens utbildningsinsats på jobbet (och en vacker dag med lite mer energi ska jag utveckla det…). Till vardags jobbar jag tillsammans med Eskil Erlandsson, som är jordbruksminister och idag fick vi besök av jämställdhetsdepartementet och en duvning i det som brukar kallas jämställdhetsintegrering. Vilket innebär att man synliggör och analyserar jämställdhetsperspektivet i alla beslut och politikområden. Lite kuriosa är att begreppet jämställdhetsintegrering infördes av regeringen Bildt i början av 90-talet….
Dagens slutsats är att jämställdhet inte får vara en pseudofråga för en liten klick entusiaster. Och att de som brinner för jämställdhetsfrågorna inte ska tro att den största skillnaden görs i församlingar där andan av konsensus är total. Man får helt enkelt bita ihop och konstatera att det är okej att människor inte vet skillnaden mellan jämställdhet och jämlikhet. Det är bara att börja jobba.
/Marie Wickberg
Dags för karriärspappan att se dagens ljus
Publicerade juni 10, 2010 Marie Wickberg Lämna en kommentarNu kan män få allt – en framgångsrik karriär och att vara en ansvarsfull pappa. Det är en ny sorts manlighet, mer hälsosam”
Så sa EU-minister Birgitta Ohlsson, fritt översatt, i en fantastisk artikel i tidningen New York Times. Artikeln målar upp en bild av sveriges föräldraförsäkring sedd med amerikanska ögon.
Artikeln konstaterar att företag i Sverige förväntar sig att anställda ska vara föräldralediga, oavsett kön, och de straffar inte pappor när det blir dags för befodran. Kvinnors lönecheckar gynnas och skiftet i papparollen ses som en viktig del i minskade skilsmässotal och ökad delad vårdnad av barnen.
Right on. Och vi skulle må bra av att mycket mer av föräldraledigheten togs ut av pappor, varför inte hälften? Jag är övertygad om att detta är en av nycklarna till jämställdhet, för oss, men kanske framförallt för våra barn. Tänk den första generation som växer upp med pappor som är lika delaktiga som mammor. Det kallar jag revolution.
Från 60-talet och framåt har diskussionen förts om att kvinnor nu kan ha allt. Både en karrär, ett välstädat hem och en söt familj. Nu är det dags för männens frigörelse, karriärpappan kanske äntligen kan få se dagens ljus…
/Marie Wickberg
Senaste kommentarer