Arkiv för kategorin 'Karin Carlesten'

Bakom slöjan

Åh, detta är bara så bra filmat, och tragiskt. Se och berörs!

http://www.theglobeandmail.com/news/world/behind-the-veil/

/Karin Carlesten

Bränn burkan!

Vi kör bil i Kabul. Människor överallt, trafikkaos, kommers bredvid och till och med på vägarna. Män, barn och… var är kvinnorna? De syns knappt till. De få som syns ute bär i bästa fall slöja men i de flesta fall en blå burka. Den gälla blå färgen gör att min blick dras till dem, men ändå är de så osynliga.

Det här kommer trots rubriken inte att bli ett inlägg i slöjdebatten, men en sak är för mig odiskutabelt: burkor är inte mänskliga någonstans. Ta bara det faktum att trots att så få kvinnor är ute hamnar kvinnor högt i statistiken över döda i trafiken – eftersom de inte kan se sig om ordentligt i burkan.

Förutom att du som kvinna i Afghanistan tvingas bära ett otympligt tygstycke som du knappt ser något i finns det tyvärr fler tråkiga nyheter. Föds du som kvinna i Afghanistan är det helt enkelt bara att beklaga. Du kommer sannolikt aldrig få lära dig skriva eller läsa eftersom 87 procent av kvinnorna är analfabeter. Du kommer att föda sju barn under din livstid, kanske i sig inget trauma. Men det är 24 procents chans att en vårdutbildad person finns närvarande vid förlossningen, och eftersom en av nio kvinnor dör vid förlossningen är det långt ifrån säkert att du överlever alla födslar. Av dina döttrar kommer en av tre få gå i skolan. Du löper 30 procents risk att bli utsatt för fysiskt, mentalt eller sexuellt våld. Och just ja, du har med 75 procents sannolikhet inte valt din man. Livet slutar när du är runt 44 år.

Om man tar ett kliv uppåt och tittar på den politiska debatten ser det mörkt ut. I eventuella framtida förhandlingar med talibaner räknar de flesta bedömare med att kvinnors rättigheter är ett förhandlingskort som president Karzai och hans regering är beredda att spela bort för att vinna över talibanerna på rätt sida. Ett verkligt exempel på detta är att Karzai 2009 antog en ny lag som säger att shiamuslimska kvinnor måste ha sin mans tillåtelse för att lämna huset och att våldtäkt inom äktenskapet är tillåtet. Och de få modiga som vågade säga emot gick det så här för.

Ett blått skynke fladdrar förbi framför bilen jag sitter i. En människa i ett blått skal som ska skydda henne från omvärlden och tvärtom, men som gör henne till ett stycke kött utan några som helst rättigheter.

/Karin Carlesten

Att få heta precis vad man vill

Min bästa vän Maria är gift med en sydafrikan och bor i Soweto. I somras hälsade jag på och passade på att spendera så mycket tid som möjligt med hennes son, Leano. Så här kunde det låta när jag gick omkring med honom i kvarteret:

- Vad söt han är! Vad är namnet?

- Leano!

- Jaha, är det en flicka eller en pojke?

- Det är en pojke.

Leano är ett könsneutralt namn, precis som de flesta andra namn på tswana, sotho eller zulu, tre av Sydafrikas elva officiella språk. Känslan av att befinna sig i ett samhälle med nästan bara könsneutrala namn måste nästan upplevas live för att kunna förstås. Det är något befriande i att kunna ha vilket namn man vill, oavsett kön. Det är för mig egentligen inte viktig fråga i kampen för jämställdhet, och jag kan väl inte påstå att Soweto eller andra delar av Sydafrika är särskilt jämställda trots könsneutrala namn, men jag har ändå fastnat för frågan, eftersom det i Sverige till och från blossar upp en het debatt om vad man får heta. Att ha både ett kvinnligt och ett manligt namn i Sverige är inte socialt accepterat. Därför är det en frihetsfråga som måste fortsätta diskuteras.

/Karin Carlesten

Ett försvar för alla

Jag går genom korridorer fulla av ökenkamouflerade män som är på väg till Afghanistan. Jag äter i en matsal där 95 % av matgästerna är män. Jag undervisas av befäl som är mycket ovana vid att undervisa könsneutralt. Och jag bär kalsonger. Det känns absurt. Varför har vi inte kommit längre?

Försvarsmaktens värld är ny för mig men jag drar redan nu slutsatsen att en förutsättning för Försvarsmaktens överlevnad är att fler kvinnor rekryteras. Sverige deltar i viktiga fredsfrämjande insatser i flera länder i världen, och om vi menar allvar med vårt deltagande kan vi inte fortsätta låtsas om som att konfliktlösning är en man’s world. Vårt internationella deltagande är ju ytterst ett politiskt beslut, och politiska beslut behöver förr eller senare en folklig förankring för att överleva. Ett försvar som fortsätter att utbilda en övervägande del män för fredsfrämjande insatser är inte trovärdigt.

Det nya insatsförsvaret kommer att få en svår uppgift att rekrytera både män och kvinnor, men kanske särskilt kvinnor. Därför hoppas jag att Försvarsmakten lägger fokus på att nå ut till kvinnor och gör den mansdominerade värld som Försvarsmakten utgör till en attraktiv arbetsgivare.

Då kanske jag slipper ta av mig grönställ och skyddsväst varje gång jag ska kissa i skogen för att underkläderna inte är anpassade för kvinnliga behov. Men framför allt får vi ökad kompetens och bredd i våra fredsfrämjande insatser och resten av försvaret.

/Karin Carlesten

Nytt ord att lära sig: Könsrensning

Jag läser i tidskriften The Economist att det går 120 nyfödda pojkar på 100 nyfödda flickor i Kina och Indien idag. Men även andra länder,  såsom Taiwan, Singapore, länderna på Balkan och i Kaukasus och till och med delar av den amerikanska befolkningen visar upp onaturliga proportioner pojkar/flickor. Slutsatsen är att könsrensning pågår runtom i hela världen, och detta på grund av preferensen för söner, en önskan om mindre familjer och ökad möjlighet till ultraljudsundersökning.

The Economists slutsats är lika skrämmande som den är sann: Kvinnor saknas i miljontal – de är aborterade och dödade. För att de hade fel kön.

Jag kan bara uppmana er att läsa hela artikeln.

/Karin Carlesten

Försvaret har ett överskott på män

…eller ett underskott på kvinnor. Det beror ju på hur man väljer att se på det. Hur som helst konstaterar försvarsminister Sten Tolgfors i dagens Brännpunkt i SVD att fler kvinnor än någonsin väljer att genomföra grundläggande militär utbildning. Till hösten väntas 22 procent av de som genomför utbildningen i det nya, frivilliga systemet vara kvinnor.

Det är bra, men långt ifrån tillräckligt. Tolgfors själv skriver att ”Fler kvinnor, liksom en breddad rekrytering gällande ålder och yrkesbakgrund, ger stabilare grupper och ökar Försvarsmaktens möjlighet att lösa sina uppgifter nationellt och internationellt.”

Bra att försvaret äntligen har förstått. Nu måste frågan som jag själv aldrig fick ställas till alla kvinnor i 18-årsåldern. Det är hög tid att försvaret blir jämställt.

/Karin Carlesten

Våldtagen och ignorerad

Vid det här laget borde alla veta vad det handlar om. SVT har miljoner tittare varje dag och åtminstone ett par hundra tusen borde ha sett detta. Det är svårt att försvara att en kvinnas underliv trasas sönder med en gevärsmynning. Ändå låter vi det hända.

Sedan årtusenden tillbaka har kvinnor som lever i konflikter förvandlats till vapen mot sin egen vilja då de har våldtagits i syfte att splittra familjer, byar och hela samhällen. Det var först efter Balkankrigen på 90-talet som omvärlden uppmärksammade de systematiska våldtäkterna, och inte förrän 2008 som våldtäkt och andra former av sexuellt våld klassades som krigsförbrytelse.

De som säger sig vilja få ett slut på konflikten i DR Kongo, och i andra länder runtom i världen, måste inse att lösningen ligger i att ge  kvinnor makten över sitt eget liv och möjlighet att göra sin röst hörd. Det första steget är att ge henne rätten till sin egen kropp. Kvinnan föder och uppfostrar barnen, sår och skördar åkrarna, samlar ved, lagar maten åt familjen. När en kvinna våldtas förstörs inte bara hon utan hela samhället. Systematiska våldtäkter är ett mycket billigare och långt mycket effektivare vapen än terrorism. Och straffen är obefintliga.

Kvinnor i DR Kongo omfattas lika mycket av de mänskliga rättigheterna som kvinnor i Sverige. Det är dags att börja agera därefter.

/Karin Carlesten



Follow

Get every new post delivered to your Inbox.