Arkiv för kategorin 'Kari Kapla'



Fair-trade märkta horor?

Debatten om prostituton och sexköpslagen har spårat ur återigen. (se tidigare inlägg och kommentarer).

Så fort någon vill se en lagenlig skärpning av prostitutionen så höjs röster vitt och brett. ”Inte ska vi moralisera”, ”fri företagsamhet”, ”det drabbar minsann lika många pojkar som flickor”.

Men herregud! Har ni inte fattat nåt? Sexköpslagen är det enda fungerande verktyg polisen har för att spana på slavhandlare! Det är tack vare (eller på grund av, beroende på hur man ser det) sexköpslagen som Sverige är minst attraktivt som mottagarland i EU när det gäller trafficking. Vi kan vara stolta i Sverige att vara det land som huserar minst antal sexslavar.  Tyskland har varit och kollat på våran lag eftersom det inte funkar i Tyskland, eftersom det är fri marknad på människor där. Dom har sett att deras system gör det lättare för slavhandlare att agera i deras land. (Källa UNWOMEN).

För guds skull folk! Det handlar inte om att frånta människor rätten att sälja sin kropp, Alla som vill sälja sin kropp ska få göra det utan att bli straffad. Det handlar om tredjeparts rätt att göra det, och ta alla pengar, och passet och personens integritet. De lagar som finns för att reglera detta i EU-länder är sjukt tandlösa.

Att prostitution är ett fattigdomsfenomen hör till flera andra debatter också, inte enbart den här. Och jag vill ännu en gång säga att utan köpare, ingen marknad, så rannsaka er själva kära sexköpare.  Hade vi fair-trade-horor, skulle ni köpa dom då?

Kari Kapla (arg)

”Ingen människa är en ö”

”Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar, den klämtar för dig”

Jag kan känna att diskussioner om feminism och jämställdhet ofta spårar ur och kommer bort från kärnfrågan. Lika möjligheter oavsett kön. Feminism är ett av de fulaste skällsord du kan använda idag. Jag fattar inte att det har blivit så oerhört provokativt att aktivt ägna sig åt att arbeta för grundläggande mänskliga rättigheter. Den vanligaste orsaken till att människor aktiverar sig i politiska och ideella kvinnoförbund är att man ser ett mönster som är generellt över hela världen. Det som händer i Sverige är inte frikopplat från vad som händer i EU och resten av världen. Den obefintliga representetationen av kvinnor i många politiska sammanhang världen över är mitt problem också. Som medlem i Sveriges största politiska kvinnoförbund har jag möjlighet att förändra och förbättra situationen. Jag vill uppmärksamma Centerkvinnornas internationella arbete för jämställdhet och demokrati. Det är det som är så fantastiskt med en etablerad organisation, du kan faktiskt göra skillnad. Den svenska kvinnan är ingen ö, hon ingår i ett större sammanhang och har ett ansvar gentemot kvinnor som saknar resurser att göra sin röst hörd.

Kari Kapla

Julkalendern

Så hängde den plötsligt där en dag. Kalendern. En gåva från en servicefirma till båten.

När jag såg den kände jag en nästan surrealistisk obehagskänsla. ”Du får vara här, men bara på våra villkor” sa kalendern till mig. På en mikrosekund hade kalendern förminskat mig och gjort mig plågsamt medveten om att jag är av en annan sort. En sort som är lite mindre värd och en sort vars integritet inte behöver respekteras. Kalendern fick mig att känna mig väldigt ensam.

 Jag älskar er gubbar, men kalendern gjorde mig ledsen. Därför måste den dö.

Kari Kapla

Ut ur lastrummet, kvinna!

För några dagar sedan befann sig min matroskollega, också en kvinna, i Misurata, Libyien. När förtöjningen var klar och lastoperationen skulle påbörjas vägrade stuveriet att arbeta. Det fanns nämligen kvinnor i lastrummet!! En matros och en styrman av kvinnligt kön på en svenskflaggad båt fick därmed svälja sin yrkesstolthet och snällt försvinna ur stuveriets åsyn så att lossningen skulle kunna påbörjas och rederiet inte skulle förlora tid och pengar på en kostsam försening.

År 2010 i en globaliserad värld, där handel mellan länder är det som får jorden att snurra, blir alltså kompetent sjöfolk tagna från sina arbetsuppgifter av den enda anledningen att de är kvinnor. Jag borde rikta min ilska mot ansvariga befäl som tillät detta att ske, men samtidigt vet jag ju att det är en tuff bransch och man måste tillmötesgå kundens krav. Vi har precis börjat återhämta oss från krisen och våra svenska jämställdhetsplaner känns mest komiska ur det perspektivet.

”Nu är hon arab-rasist” tänker ni nu. Fast det är inte så enkelt. Visst har jag haft heta diskussioner vid fallrepet i Suez, men jag känner mig sällan som ”lilla gumman”. Vi har fört koncisa diskussioner om ditten och datten, och jag fattar att dom själva inte skulle anställa mig, men dom är helt OK med att vi har det så i Sverige . Jag har seglat på arabhamnar där stuvarna kallar mig ”sistah” och det är inga problem alls, så det är inte det det handlar om.

Kärnan i det här är väl hur mycket man kan kräva av jämställdhet när det är så stora pengar inblandade. Om din kund kommer och säger att: Nej, inga kvinnor tack!, hur gör du då? Har du verkligen råd att stå upp för dina ideal då? Jag tror att du inte har det faktiskt. Det är väl bevisat i och med den här situationen. Och jag själv, som presumtivt drabbad av denna könsdiskriminering tänker nog att ifall det hade varit mitt bolag hade jag nog gjort samma sak.

Pinsamt, eller hur?

Skönt bakom planket?

I februari åker jag till Jamaica. Förutom att det är paradisiskt vackert så är det rena musikparadiset för mig som nästan uteslutande lyssnar på dancehall. Fast ur ett feministiskt perspektiv kanske man gör bäst i att inte analysera texterna alltför mycket.

Några av de mest populära jamaicanska artisterna (ex Capleton och Sizzla) tillhör rastafariinriktningen Bobo Ashanti. Det är de med turbanerna. Boboshanti har en camp utanför Kingston, Bobo Hill, där de kan bo i kortare eller längre perioder tillsammans med likasinnade. När jag var där för några år sedan så följde jag med två Bobo-bekanta upp dit för att hälsa på. När man som kvinna vill komma på besök så får man vänta utanför tills det kommer ut en Bobo-kvinna med en kalender i handen. Hon frågar när man hade sin senaste mens och räknar dagarna för att kolla att man inte är oren. Orena kvinnor släpps inte in. Alla besökare ljuger naturligtvis om sin mens, det fattar hon med.

Inne på campen finns det ett plank. Bakom planket bor Bobokvinnorna när dom är orena. När den här rutinen infördes räckte det med att kvinnorna bodde bakom planket i en vecka. Efter en tid ville kvinnorna själva utöka det till tre veckor. De tyckte förmodligen att det var ganska skönt bakom planket. De fick köra sin pryl utan att bli störda av männen. Man kan väl misstänka att veckan de valde att bo utanför planket råkade sammanfalla med den säkra perioden. Ut framför planket och ligga så man klarar sig tills nästa månad, sedan in bakom planket och fortsätta diskutera politik, religion och odling med andra vettiga kvinnor.

Nästan lite CK, eller hur? Vi har också ett plank. Befinner vi oss framför eller bakom?

Feministiskt fredsarbete på hög nivå

En kvinna som varit verksam i Afghanistan berättar: FN soldaterna brukar ha med sig leksaker för att få kontakt med barnen och höra deras historier och hur de mår. Ingen verkade reflektera speciellt över att det bara var pojkar som kom fram och pratade, tills någon plötsligt kom på att de kanske skulle ha med sig fina pärlor också, inte bara fotbollar. Nu kommer flickorna också fram och pratar. De ser att FN finns där för dem också.

Så enkelt men ändå så svårt. Som medlem i UNIFEM fick jag den fantastiska möjligheten att delta i en internationell konferens om FN resolution 1325, om kvinnor, fred och säkerhet; ”10 years  with 1325 – What now?” som samlade 170 deltagare  från 20 länder, mestadels från globala NGO:s. Den samlade erfarenheten och kunskapen hos deltagarna var i sanning imponerande. Lokala pro-feministiska fredsarbetare från bl.a. Sudan, Israel, Palestina, Kurdistan och Georgien berättade om hur kännedomen om 1325 verkligen gjort skillnad. Kvinnorna kände ett stöd från FN och andra organisationer, kände att 1325 backade upp deras krav på att få vara med i fredssamtal och överenskommelser. Det känndes stort att få ta del av dessa kvinnors berättelser och höra hur ett tjusigt FN dokument verkligen har gjort skillnad för just dem.

I de flesta krig som utkämpas är det män som tar till vapen och kvinnor och barn blir civila offer. När man efter konflikten skall bygga fred och stabilitet så utesluts kvinnorna. Bara de som har krigat får bestämma om freden. För tio år sedan tog FN detta på allvar och krävde bl.a. nationella handlingsplaner för hur världens kvinnor skulle få tillträde till fredssamtalen. Alla länder har sin lokalspecifika tolkning av vad 1325 kan betyda för just dem.

På konferensen arbetades det fram förslag till hur man bättre kan implementera och förankra 1325 på lokal nivå i det civila samhället. Operation 1325 tar detta med sig till FN:s säkerhetsråd. Vi som Centerkvinnor har också möjlighet att ta våra tankar om pro-feministiskt fredsarbete till en högre nivå. Fantastiskt, eller hur!

Kari Kapla

Feministiskt anthem #2

Feminister lyfter sina väninnor när dom mår dåligt. Jag fick den här låten av min underbara kompis när jag var deppig och den lyfte mig verkligen Men det som är mer feministiskt och grymt bra är att fortsätta bära sin väninna när det flyter på. Från och med nu avvecklar vi den så kallade ”kvinnliga avundsjukan”.

OK?!

Feministiskt anthem #1

What If…?

Ingen säger det bättre än Lady Saw. Vi älskar henne.

Bless//Kari Kapla

Feminism bortom partigränserna

De flesta som läser denna och andra feministbloggar har redan en tydlig ideologisk uppfattning och vet var hen skall placera sig själv bland de olika feminismerna. Så ser det oftast inte ut i vårt vardagsliv, och speciellt inte för mig och mina seglande systrar i den extremt mansdominerade sjöfarten. Vårt sisyfosarbete består i att så ofta vi kan, lungt och sakligt, berätta om femininismens grundprinciper. Om genus, ekonomiska skillnader, förtryck och glastak. Vårt jobb är att hålla samman och visa att vi stöttar varandra i kampen för ett jämställt Sverige. Det är viktigt att jag ser bortom de rödas konstiga inställning till RUT och att mina röda systrar ser bortom Torstenssons uttalanden om svenskt manskap. Först då kan vi åstadkomma verklig förändring i vårt vardagsliv.

Nu försöker jag med hjälp av blåa, röda och gröna systrar åstadkomma ett samarbete mellan SEKO sjöfolk och UNIFEM för att sprida kunskap och information om traffickingsituationen i Sverige och världen. Vi sjömän befinner oss i en unik situation och kan, om detta projekt genomförs som planerat, sprida denna kunskap över hela världen och genom små samtal människor emellan bidra till en attitydförändring gällande sexköp och slaveri. Håll tummarna för oss!

Förövrigt så hade vi val ombord idag. Det grönaste, skönaste och viktigaste krysset gick till Franziska O Gustafsson på Göteborgs kommunlista. Heja Franziska!

Kari Kapla

Centerkvinnornas nya folkdräkt

Vi vet ju alla vilket proffsigt intryck man gör med en enhetlig klädsel. Därför har jag arbetat fram en bra dräkt för oss gröna liberalfeminister.

Skorna=pumpsen som vi mockar koskit i. Alternativt sköna gummistövlar, som jag vet att vi alla har någonstans i garderoben.

Själva dräkten=Klassiskt folkdräktssnitt, fast med ett kritsstrecksrandigt mönster för att visa att vi är inte att leka med. Vi kommer från hela Sverige med ett gemensamt mission: Vi ska småföretaga over your ass!!

Väskan=Är naturligtvis en hallonröd märkesväska, för vi är jävligt solidariska i alla kvinnofrågor (utom dom ideologiska då). För Guds skull, låt kvinnor konsumera (fast jag har ju en grej där om att kvinnor konsumerar prydnader för att tydliggöra sin attraktionskraft, medans männen konsumerar klockor och bilar med ett bra andrahandsvärde. Men så är jag ju feminist också).

Sjalen=En sjalett som man får knyta precis hur som helst. En jättestor sjal som kan täcka hela din kropp eller en lite mindre sjal som täcker ditt hår. Grejen är att man får ha sin folkdräktssjal precis som man behagar. Det är det som är grejen med Centerkvinnorna. Bär din sjal som det passar dig. För det får man ju göra enligt lag och enligt FN och EU:s lagar om religionsfrihet.

Ett packe med jobbiga systrar= Kommer alltid att följa dig på vägen. Vi släpper dig inte när du har kommit till oss. Vi älskar alla systrar som uttrycker någon slags grön, liberal, feministisk åsikt.

OK systrar, vem skall starta ett sömmeri för att sy upp detta till valet då´rå.

Bless//Kari Kapla

« Föregående sidaNästa sida »



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.