Jämställd

Jag noterar att Miljöpartiet fortsätter sin diskussion om sextimmars arbetsdag även om det blivande språkröret Gustav Fridolin bara för några dagar sedan uttalade sig mycket tydligt mot förslaget.

Jag tycker att diskussionen visar på Miljöpartiets kollektivistiska och ojämställda sätt att formulera sin politik mot medborgarna. Vi är individer och våra liv ser otroligt olika ut. Perioder i livet vill vi och kan vi jobba mycket, medan det under andra perioder passar bättre att jobba mindre. Det är den verkligheten som vi som lagstiftare måste möta, inte bestämma att det är just sex timmar per dag som är lagom för alla människor att jobba.

Det är svårt att leva som man lär som riksdagsledamot eftersom jag inte kan vara ledamot på deltid (vi har överhuvudtaget ingen arbetstid utan är riksdagsledamöter 24 timmar per dygn, 365 dagar om året), men nog är det så att jag som småbarnsförälder väljer att jobba lite mindre och kanske framförallt på andra tider och i hemmet, än vad kollegor gör som ännu inte har fått barn eller har ”utflugna” barn.

Det är valfriheten och möjligheten att jobba mer eller mindre, då eller nu, hemma eller på arbetsplatsen, som vi ska uppnå. Det ger makt över den egna tiden. Inte en lagstiftning om sex timmars arbetsdag.

Första tanken och känslan är inte alltid den klokaste på lite längre sikt. Så skulle man kunna sammanfatta Socialdemokraternas förslag att göra det straffbart i Sverige att köpa sex i ett annat land, även om det är lagligt där.

Jag är en fortsatt stark förespråkare av Sveriges förbud mot sexköp. Utvärderingen av lagstiftningen och insatta polisers erfarenhet är samstämmig, sexköpslagen gör det mindre attraktivt för människohandlare att etablera sig och sälja andras kroppar för sexuella ändamål.

Inom några veckor kommer vi i justitieutskottet börja behandla regeringens proposition angående att höja maxstraffet för sexköp från sex månader till ett år. I samband med motionstiden på denna proposition så har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet nu lagt ett förslag att ta bort den s.k. dubbla straffbarheten för sexköp. Dubbel straffbarhet innebär att en handling måste vara olaglig både här i landet och i det landet som handlingen begicks för att det ska vara straffbart här.

När man som jag är förespråkare av ett sexköpsförbud så kan det tyckas logiskt att jag också borde vara mot sexköp i andra länder. Och det är jag. Jag tycker att det är förskräckligt att svenska män åker till Sydostasien eller till andra länder för att köpa sex. Men det betyder inte att jag tycker att dessa män ska kunna straffas för sexköpet när de senare kommer tillbaka till Sverige.

Tre jämförelser: Polsk kvinna åker till Sverige och genomför en här laglig abort, när hon kommer tillbaka till Polen så åtalas hon och straffas för olaglig abort. Rätt eller fel?

Iransk man kommer ut med sin homosexuella läggning medan han bor i Sverige. När han senare åker tillbaka till Iran straffas han för sin homosexualitet. Rätt eller fel?

Svensk man åker till Tyskland och köper lagligt sex på en statligt kontrollerad bordell. När han senare kommer tillbaka till Sverige döms han för sexköp. Rätt eller fel?

Jag tror att de flesta instinktivt svarar fel på de två första frågorna. Jag tror också att de flesta tycker att Sverige skulle protestera mot de länder som dömer personer för handlingar som de gjort lagligt i Sverige.

Men var finns då logiken att den svenske man som lagligt köper sex utomlands senare ska kunna dömas för det i Sverige? Visst kan vi tycka att vår högre moraluppfattning ska få genomslag, men det är säkerligen ett utomordentligt dåligt argument om vi senare ska protestera mot det land som dömer någon för olaga abort eller homosexualitet.

Första tanken, känslan, att det är bra att motarbeta att svenska män köper sex i andra länder även om det är lagligt där kan jag förstå. Men nog borde man kunna kräva att förslag till riksdagen ska vara mer genomtänkta än så.

I sammanhanget kan man också notera att när vi har diskuterat den s.k. europeiska utredningsordern (EU-direktiv om att länderna ska hjälpa varandra att utreda brott) i JuU så har samma partier poängterat vikten av att Sverige inte ska hjälpa andra länder att utreda brottsliga gärningar som inte är brottsliga här i Sverige.

Idag blev det en stor nyhet att föräldrar känner press att hämta tidigt på dagis för att ”alla andra” gör det. Men, vadå ”alla andra” gör det? Det låter ju som en dålig tonårsursäkt. ”Pappa, kan jag få 2 500 kr till en ny jacka? Alla andra får det…”. Eller. ”Mamma, kan jag få med mig en flaska vin till skolavslutningensfesten? Alla andra får det…”

Kanske dags att visa att man är vuxen, vilket åtminstone nästan alla som har barn på dagis är. Jag tycker att det är bra när jag kan hämta tidigare på dagis, inte för att ”alla andra” gör det utan för att jag vill vara med mina barn. Skulle det finnas en ”norm” att hämta vid en viss tid på eftermiddagen? Jag har nog missat den. Är det något som har hänt i vårt samhälle de senaste årtiondena så är det väl att allt fler jobbar på andra tider än 7-16 eller 8-17.

I nyheten, som bygger på en undersökning av Kommunal, finns det en viktigare del än att dagisföräldrar är osjälvständiga, nämligen att en tredjedel av de tillfrågade säger att de inte kan jobba heltid pga förskolans öppettider. Det är en riktig kvinnofälla. De ojämställda lönerna gör att det oftare är mamman som får gå ner i arbetstid eftersom inkomstbortfallet blir mindre då. Det leder till sämre karriärmöjligheter, lägre nivåer vid sjukdom och arbetslöshet, sämre pension senare i livet mm.

Självklart måste det finnas möjlighet att jobba på annorlunda arbetstider och ändå ha barn på dagis, eller på kvällis eller nattis för den delen. Skulle någon vara förvånad över att behovet finns? Skulle grannarna titta snett för att man hämtar barnet 19.30 eller på morgonen efter frukost? Skulle det bryta mot normen, ”alla andra” gör ju inte så… Men å andra sidan så förväntar sig alla att affären ska vara öppen till kl. 22, sjukhusets akutmottagning ska alltid vara öppen, kontors- och butikslokalerna städas på kvällar och nätter, brandkåren ska alltid finnas tillgänglig osv osv osv.

Kommunerna måste modernisera sin syn på barnomsorg och föräldrar måste tydligen växa upp och inse att ”alla andra” inte är ett bra argument för varken tonåringar eller för dagishämtande föräldar.

Det var verkligen på tiden att italienska befolkningen protesterar mot sin premiärministers skandalösa leverne. Jag har inte följt den inhemska italienska politiken så nära att jag kan uttala mig om hur deras jämställdhetspolitik har utvecklats, eller inte utvecklats, under Silvio Berlusconis styre, men med hans kvinnosyn kan det knappast ha varit medvind för jämställdheten.

Igår var tiotusentals människor ute i flera italienska städer och protesterade mot Berlusconi med slagord som ”Basta Berlusconi” och ”Italien är ingen bordell”. I media rapporteras det som att det var italienskor som demonstrerade och min första tanke var ”Var är männen?”. Varför skulle det bara vara italienska kvinnor som demonsterar mot Silvio Berlusconis kvinnosyn och sätt att leva?

Men i både DN och Metro såg jag bilder från demonstrationen och vid en snabb räkning så är det 20-25 procent män som syns på demonstrationsbilderna. Varför beskriver media det då som att det var italienskor som protesterade?

Kan även konstatera att 20-25 procent män är bättre än vad det brukar vara på jämställdhetsseminarier och liknande här i Sverige. Tyvärr.

Sedan sexköpsförbudet infördes 1999 så har straffet för sexköp, enligt straffskalan, varit böter eller fängelse i högst sex månader. Nu är det dags att höja straffet.

2008 tillsattes en utredning och justitiekansler Anna Skarhed lämnade i somras sitt betänkande ”Förbud mot köp av sexuell tjänst. En utvärdering 1999-2008″ (SOU 2010:49) till regeringen. Utvärderingen visade bland annat att förbudet mot köp av sexuell tjänst har haft avsedd effekt och utgör ett viktigt instrument för att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Utredningen konstaterade vidare att prostitutionen i Sverige, till skillnad från jämförbara länder, i vart fall inte har ökat sedan förbudet infördes. Gatuprostitutionen har sedan förbudet infördes halverats, vilket anses vara en direkt följd av kriminaliseringen.

Utredningen föreslog också att straffmaximum för köp av sexuell tjänst ska höjas från fängelse sex månader till fängelse ett år. En fråga som vi i Centerpartiet har drivit under flera år. Nu är det dags att komma till skott. Frågan finns med på den s.k. proplistan och proposition ska lämnas till riksdagen den 10 mars.

Behovet av en straffskärpning menar jag är stort. Idag döms alla sexköpare i princip till 50 dagsböter och det blir ingen nyansering i domarna (ofta strafföreläggande). Detta oavsett hur allvarlig gärningen har varit. Jag tycker att det finns en stor skillnad i straffvärde för olika sexköp, även om det handlar om ett sexköp och inte flera. Några exempel: Var det flera sexköpare? Var den person som utnyttjades drogpåverkad? Psykiskt funktionshindrad? Ung? Var det ett långvarigt förlopp? Detta är omständigheter som jag, och utredningen, bedömer som allvarligare än vad nuvarande straffskala för brottet ger utrymme för. Därför behöver maxstraffet höjas från sex månaders fängelse till ett år. Ett annat alternativ som vi också har diskuterat skulle vara att dela upp brottet i grovt sexköp och sexköp av normalgraden. Men utredningen fastnade vid alternativet att höja straffskalan istället.

Läste en artikel i Svenska Dagbladet idag om att det finns kurser för förskolepersonal hur de ska hantera föräldrar. Kanske inte så konstigt, men jag hade inte en tanke på att det skulle kunna behövas. Visst, när vi har föräldramöte på våra barns förskola så finns det föräldrar som tar upp både det ena och det andra som inte ligger inom förskolans ram, men att det skulle behövas kurser för att hantera ”problemet” var nytt för mig. En sak som jag tänkte på när jag läste artikeln var att det inte står ett ord om mammor och pappor, utan enbart om föräldrar.

Jag och min fru tycker att döttrarnas dagis, där även vår son har gått tidigare, är alldeles utmärkt. Det är sällan som vi har något att klaga på. Personalen är engagerad, vi får bra information och framförallt älskar barnen att vara där (kommer man och hämtar för tidigt på eftermiddagen så blir de arga…). Dessutom har vi det så bra att barnen verkligen får en naturlig känsla och upplevelse av att alla är vi lika fastän vi är lite olika; det finns två funktionshindrade barn, många av barnen har olika etnisk härkomst och en fröken väntar barn med en annan kvinna (barnen konstaterade utan någon förvåning att det barnet får två mammor, härligt enkelt). Men det finns en sak som vi ibland har konstaterat med viss förvåning.

Personalen, som nästan uteslutande består av kvinnliga fröknar, tycks inte uppträda/behandla/visa förståelse för mig och min fru på samma sätt. Det är ytterligt sällsynt att vi är på dagis samtidigt, antar att det är så för de flesta tidspusslande föräldrar, men när vi berättar om olika saker från dagis så skiljer sig våra bilder ganska mycket åt. Det kan bero på att jag och min fru tolkar budskap olika, men jag tror mer på att vi faktiskt bemöts på olika sätt.

Om jag någon gång lämnar eller hämtar för sent, i förhållande till vad vi har skrivit upp att vi ska göra, så säger inte fröknarna något speciellt till mig. Men när det är min fru så kan de, eller några av fröknarna, mycket väl säga ifrån att hon borde ha ringt och meddelat i förväg. Om jag har glömt fylla på med extrakläder, vilket ju verkligen behövs nu på hösten, så får jag en kommentar om att jag väl kan försöka komma ihåg till dagen därpå. Händer det min fru så kan det bli en lite sur påminnelse om att hon inte får glömma bort att fylla på lådan med extrakläder.

Jag tror inte att det är något som förskolepersonalen gör medvetet och jag tror inte heller att det är något som enbart gäller vår förskola, utan det är snarare en följd av det ojämställda samhälle som vi lever i. Jag är dock ganska säker på att mammor och pappor bemöts olika i förskolan. Personalen tycks ha större förståelse för att pappor måste jobba lite längre, glömmer eller allmänt klantar sig, än om det händer mammorna, som i sin roll som mammor bara måste ta hand om sina barn på ett klanderfritt sätt.

Kanske något att ta upp på kursen om hur man handskas med föräldrarna.