I Sverige pratar vi mycket om jämställdhet. Men vi förflyttar ofta grundproblemet till andra problem och applicerar lösningarna där, vilket gör att om vi på de grunderna mäter jämställdheten blir den uppnådda jämställdheten bara en illusion. Grundproblemet kvarstår. Vi gör skillnad på individer utefter deras kön.
Det finns en bild av kvinnan som vi gärna förnekar. Bilden av kvinnan som objekt. Ett passivt objekt. I Sverige blundar vi gärna för denna och menar att vi kommit längre än så. Objektifieringen av kvinnan tillhör det förflutna. Nu är vi ju upplysta. Vi vet att bilderna i tidningarna är retuscherade och vi kvinnor läser självhjälpsböcker där vi lär oss att varje morgon ställa oss framför spegeln och säga ”fan vad jag är snygg” (POWER SISTAH!!). Visst, i latinamerikanska musikvideor ligger kvinnorna i bikinis och ser sexiga ut – totalt passiva utan att fylla någon egentlig funktion (de dansar inte, de sjunger inte), men här i Sverige är vi ju inte på den nivån – eller hur? Här ser vi kvinnor som starka självständiga individer som kan nå hur långt som helst och som är mer än bara kroppar.
Tyvärr är det inte hela sanningen. Skillnaden är dock att vi i vårt neutrala pk land är lite mer subtila. Låt mig för att förklara detta tala om två intressanta fenomen – fulla män, samt hur vi använder språket då vi talar om relationer män och kvinnor emellan.
Man hävdar ofta att det är på fyllan sanningen kommer fram, då man släpper alla hämningar och säger vad man faktiskt tycker. Gränserna för vad som är ”korrekt” beteende och inte, suddas ut och den sociala fasaden faller bort och vem som har den verkliga makten visar sig. & vet ni vad? Jag blir livrädd när jag pratar med fulla män. Långt ifrån alla men MÅNGA pratar till en på ett sätt som tydligt visar att jag är ett utseende, en kvinna och ett objekt och inte en levande tänkande varelse. Jag blir livrädd för jag inser att detta är hur många fortfarande ser på kvinnor trots att man givetvis i god anda trycker undan denna bild i nyktert ”klokt” tillstånd. Jag fullkomligt hatar situationer som när jag häromdagen nattkampanjade med CUF, delade ut kondomer och fick frågan om man fick mig på köpet. OCH nej, jag hatar inte killar som raggar, men det är skillnad på att ragga och utöva dolda makthandligar gentemot kvinnor. & detta för oss vidare till nästa fenomen – språket.
Att ragga. Killar brukar ragga upp brudar. En aktiv handlig. Tjejer brukar bli uppraggade. En passiv handling som mest går ut på att, vadå? Se bra ut. Score. Detta är givetvis inte sanningen – men det är så vi använder språket. Även om vi tjejer oss emellan vet att det är vi som raggar upp killarna, är det utåt sett vi som anses ha blivit uppraggade. Killar brukar också knulla tjejer säger vi. Inte knulla MED dem, utan knulla dem. Aktiv handling från mannens sida, passiv handling från kvinnan (hon blir ju enligt den retoriken knullad). Sällan säger man att tjejerna knullar killarna. De har mer sex MED killar som det så fint heter. Killen är aktiv, tjejen är passiv, killen har makten.
Enligt mig är det här den verkliga jämställhetsdebatten bör föras. Hur förändrar vi den dolda bilden av kvinnan som subtilt genomsyrar hela samhället? Som sagt, inom politiken pratar vi ofta om diverse metoder för att uppnå jämställdhet (rut-avdrag, kvotering, delad föräldraförsäkring, lika löner) men vad är våra lika löner egentligen värda (förutom rent ekonomiskt) om mannen fortfarande har den sociala makten och om den dolda bilden av kvinnan som objekt lever kvar? Så länge mannen ses som subjekt och kvinnan som objekt, så länge mannen tillskrivs aktiva egenskaper och kvinnan passiva kommer vi inte nå ett verkligt jämställt samhälle utan enbart en illusion av jämställdhet. Kanske bör vi därför diskutera hur vi verkligen ändrar folks tankebanor, hur mycket media spelar in, vad vårt språk har för betydelse osv. Självklart är lika löner, och fler kvinnliga företagare steg på vägen men vi måste våga gå ännu djupare för att kunna nå den verkliga jämställdheten.
/ Isadora Bennet
Senaste kommentarer