Jag har någonstans snappat upp klokheten:
Full jämställdhet har vi nått då det finns lika många inkompetenta kvinnor som det finns inkompetenta män i styrelserna.
Klokt inte därför att jag förespråkar inkompetens i styrelser, eller hujeda mig, kvotering!
Utan därför att idag så måste kvinnor i mångt och mycket prestera så mycket mer för att synas. Medan många grabbar mest åker med på en räkmacka så måste brudarna kämpa för sin plats.
Det är ingen som höjer på ögonbrynen när Svenne Banan tillsätts men när en kvinna väljs in i tex en styrelse så läggs hon under lupp.
Jag vill bråka med den bilden, bilden där det är något världsomvälvande att den nytillsatta VD:n råkar ha bröst. Det ska vara irrelevant vilken könstillhörighet, sexuell läggning eller etnicitet man har.
Orsaken skulle jag tro är allas och ingens, men jag vill rikta lite ljus på Jante. Du vet, han som talar om för oss att man inte ska tro att man är något.
Kill-Jante står det på CUF:s knappar, det är dags för oss alla att våga ta större plats.
För det är inte så lätt att som tjej ta plats när bilden av en fin flicka är lugn och timid, kvinnlig och vän.
Tänk då om vi alla var lite mer som Pippi Långstrump? Som bråkade med omgivningen, Prussiluskan och bröt mot samhällets regler? (och ajabaja, då menar jag inte regler som i lagar, utan de inofficiella reglerna som normer och kultur.)
Och när vi förvisat Jante så kanske vi skulle följa Isadoras exempel och bara vara tvärt emot?
Våga, och vinn!
Ingrid Lundqvist
Senaste kommentarer