Arkiv för kategorin 'Inger Fredriksson'

Föräldraledighet är meriterande

Dagens Nyheter kör nu en serie om föräldraskap ur olika synvinklar. I går handlade det om pappaledighet.

Ett barn har alltid rätt till sina föräldrar. Ett barn har rätt till att föräldrarna ska se till barnets bästa och göra de val som är bäst för barnet. Med barnets ögon sett måste det betyda att det ska få lära känna sina föräldrar så snart och så mycket som möjligt. Samhället har sett till detta genom att införa föräldraledighet.

Möjligheten att vara ledig och hemma med sina barn med ersättning har funnits ganska länge. Fortfarande används den väl, men inte med någon jämn fördelning mellan mammor och pappor. Mammorna tar generellt sett ut mer föräldraledighet än papporna.

Familjerna ska självklart kunna göra sina egna val. Samtidigt finns det stora vinster att göra om uttaget av dagar blev mer jämnt fördelat. Barnet skulle få lära känna sina båda föräldrar och vad det obetalda hemarbetet innebär skulle bli bekant för båda parter. Detta bör rimligen ge mer jämställda förhållanden.

Dessutom växer föräldrarna som människor genom att de kunnat vara hemma med sina barn.

Men den stora vinsten gör som sagt barnet.

Föräldraledighet kan också ses ur ett arbetsgivarperspektiv. En anställd som har varit hemma med barn under en tid har med sig andra perspektiv och kunskaper. Att ha varit föräldraledig är därför en merit, precis som andra meriter – utbildning, arbetslivserfarenhet o.s.v.

I Katrineholms kommun räknas föräldraledighet som en av meriterna vid anställning. Detta som ett resultat av en motion från mig och Centerpartiet för ett antal år sedan.

Det är olika steg som måste tas på vägen till ett jämställt samhälle. Alla är inte lika stora. Men de är viktiga och måste tas.
Inger Fredriksson

Vart är vi på väg?

Det känns som På spåret. Tåget går på till synes omöjligt att stoppa och mot ett okänt mål – vart är vi på väg?

Dagens läsning av DN räcker för att väcka frågan. En artikel handlar om ofattbar förnedring av barn i Danmark, där en familj på ett ofattbart sätt systematiskt genomfört grova övergrepp mot barnen i familjen. En annan artikel tar upp TV-programmet ”Masken”, där kvinnor i Afghanistan bakom masker vågar berätta om de övergrepp de har varit utsatta för. På sportsidorna berättar sedan Patrik Sjöberg om de övergrepp han utsattes för av sin tränare och styvfar.

Vart är vi på väg?

Frågan är på alla sätt befogad. Samtidigt går det inte att blunda för övergreppen som så tydligt pekar på bristen på respekt för alla människors lika värde och rättigheter, som i grunden är en förutsättning för att vi ska kunna leva jämställda.

Synliggörandet är viktigt. Det gör det möjligt för dem som drabbas att våga söka hjälp och att kanske, också kunna peka på var hjälpen finns. Det gör det också möjligt att väcka opinion mot allt detta avskyvärda som inte borde kunna ske i en upplyst värld.

Samtidigt finns det små ljusglimtar. Barnen, som är vår framtid, har tillsammans jorden runt utsett pristagare i ”World’s Children’s Prize for the Rights of the Child2011”. Priserna går till Murhabazi Namegabe i Kongo, som arbetar för att befria barn som tvingats bli barnsoldater och sexslavar samt till Monira Rahman, Bangladesh, och Cecilia Flores-Oebanda, Filippinerna. De senare kvinnorna har arbetat mot misshandel av flickor, mot barnarbete och människohandel, där flickor sålts som sexslavar.

Det är viktigt att uppmärksamma det som görs och uppmuntra dem som går före. Allra viktigast är dock att vi alla engagerar oss för alla människors rättigheter.

 Då vet vi vart vi är på väg.

Under bältet

Ibland blir man utsatt för osannolika påhopp. Den som är politiker får vara beredd på det mesta, men frågan är om retoriken i politiken är så värst jämställd.

I måndags var det debatt i kommunfullmäktige i Katrineholm. Jag hade ställt en saklig fråga om översiktsplaneringen i kommunen. (Den är från förra århundradet, sagt inom parentes.)

Jag hade fått vänta på svaret i två månader och inte fått det skriftliga svaret förrän i absolut sista minuten, eftersom den manliga ordföranden i byggnadsnämnden åkte till fjällen på barnens sportlov och inte kunde svara i februari, utan väntade till mars.

Jag var självklart besviken på svaret som dröjt till långt efter det att byggnadsnämndens ordförande lämnat skidbackarna.

Det får man tydligen inte vara. Nu fick jag och hela fullmäktige höra att jag ”som inte hade begåvats med barn” inte kunde förstå vad sportlov innebär.

Hoppsan! Hade den manliga byggnadsnämndens ordförande argumenterat på samma sätt mot en man?

Skulle inte tro det! Män kan ju dessutom ”begåvas med barn” väsentligt mycket längre än vad kvinnor kan.

Vi måste se upp med retoriken i politiken som slår till under bältet.
Inger Fredriksson

Kvinnor vinner på demokrati

Världens ögon är för tillfället riktade mot norra Afrika, mot Tunisien och framförallt – just nu – mot Egyptien. Befolkningen protesterar för frihet och mot mäktiga makthavares övergrepp mot demokratin.

Alla samhällsgrupper protesterar. Dock finns det särskild anledning för kvinnor att engagera sig. Kvinnor har särskilt mycket att vinna på demokrati, eftersom det är de som är de stora förlorarna i antidemokratiska system, som inte ser och står upp för alla människors lika värde och rättigheter, exempelvis genom att införa lagar som begränsar kvinnors möjligheter att verka utanför hemmet.

Dagens Nyheters ledarskribent skriver mycket klokt om detta i en ledare i dag.

Kvinnor i alla länder har ett ansvar för sina medsystrar i världen. Att alla ska få leva i en demokrati är något som vi gemensamt måste kämpa för.

Våld föder våld

De kvinnor som har misshandlats och som har sökt sig till någon av landets kvinnojourer blir ofta slagna på nytt. Det visar den utvärdering som Socialstyrelsen har gjort på uppdrag av regeringen.

Kvinnojourerna kan inte lastas för resultatet, menar Anders Tengström, den forskare vid Karolinska institutet som har lett studien. Kvinnojourerna arbetar genom ideella personer med de brister i arbetssätt som det kan medföra. Tengströms bedömning är att med mer strukturerade metoder, exempelvis genom säkerhetsplanering och en personligt utformad checklista, kan kvinnor få bättre hjälp till ett nytt liv utan att bli slagna igen.

Det är allra högsta grad positivt att Alliansregeringen har tagit detta initiativ för att nå verklig kvinnofrid. Att våld föder våld är en otrevlig sanning. Men det är dock hoppfullt att det värdefulla arbete som landets kvinnojourer lägger ner kan förbättras med mer utbildning och med ett ännu mer strukturerat arbetssätt.

Det behövs också fler engagerade på olika plan för att stoppa kvinnovåldet.

Inger Fredriksson

Maktens män bär rött

Kekke Stadin vid Södertörns högskola har enligt TT forskat om hur maktens män varit klädda genom tiderna. Undersåtarna har fått se rött, när de tittat på Han Som Bestämmer.

I dag är det slipsarna som är maktmarkörer. De är fortfarande röda, enligt Stadin.

Nu väntar jag på motsvarande forskning om kvinnors klädsel.

Annars kommer jag att se rött…

Inger Fredriksson

Hade Hellner varit ett charmtroll?

”… och slutet av loppet blev en uppvisning i fristilsåkning av de svenska charmtrollen Charlotte Kalla och Anna Haag.”

Får man verkligen, som DN:s journalist gör i sin rapportering från skidtävlingarna i Oberstdorf, kalla Kalla för charmtroll i gott sällskap med Anna Haag?

Marcus Hellner ”ramlade, bytte en stav och kom trots osmart åkning i mål som tia”.

Om Hellner lämnas inga värdeladdade omdömen, trots att han kom väsentligt längre ner i prislistan än de duktiga svenska skidåkerskorna som svarade för en dubbelseger.

De hade inte charmat sig fram till en seger eller trollat med vallan. Placeringarna är helt enkelt (inte så enkelt), ett resultat av talang och målmedveten träning.

Så den könsneutrala frågan kvarstår; hade Hellner beskrivits som ett charmtroll?

Bombman, laserman…

Man mår illa. Av bombman, laserman, våldtäktsman.

Man, man, man.

Inga rubriker om bombkvinnor, laserkvinnor, våldtäktskvinnor.

Egentligen ska jag förstås vara glad över detta. Att inte behöva läsa hemska nyheter, där kvinnor återfinns i huvudrubriken.

Det borde ändå väcka tankar. Kan inte män leva mer som kvinnor? Var går det snett? Vad är det som gör att livet tycks vara mer värt att försvara för det ena könet än det andra?

Könsmaktsordning? Gammal tradition? Uppfostran?

Vi behöver både kvinnor och mäns värderingar i samhället och kvinnor och mäns respekt för varandra som medmänniskor.

Livet är alldeles för kort för att MAN ska göra det kortare.

Kvinnlig tvekan

Det är nomineringstider. Kampen om uppdragen är tuff. Jag har förmånen att sitta i frågarens position.

Männen säger: ”Det här kan jag, den posten vill jag ha.”

Kvinnorna säger: ”Vad innebär det här uppdraget? Vad kräver det i tid och kunskaper?”

Jag tycker om kvinnornas svar, men jag skulle vilja att de var mer som män, att de tveklöst förstod att vi inte tillfrågar personer som vi inte tror är kompetenta för uppdraget.

Det bästa vore förstås om de båda egenskaperna kombinerades, så att kvinnorna sa mer av ”jag kan” och männen blev lite mer realistiska och intresserade av uppdragets innehåll.

Detta får vi jobba vidare med för att komma närmare ett jämställt samhälle, där kvinnor och män tar ansvar på lika villkor.

Inger Fredriksson

Bara hormoner…

”Ä, det är bara hormonerna…”

Har du hört det någon gång? PMS?

Tänkte väl det. Men hormonerna är inte så bara. Det är de som gör oss till kvinna eller man och som gör att inte världen befolkas och inte avfolkas någorlunda naturligt.

Det har alltid varit angeläget att kunna styra hormonerna. Den vackra visan ”Uti vår hage” sägs ha rent preventivt syfte, där alla örterna som nämns har barnbegränsande innehåll.

Att styra hormonerna har alltid varit viktigt. Kemikalien Bisfenol A togs fram som ett hormonpreparat som skulle öka tillväxten hos barn. Det verkade positivt. Problemet var bara att bisfenol A var så likt det kroppsegna hormonet att det smög sig in i kroppen och kunde byta plats. Där kunde det störa både fortplantningen och öka risken för cancer.

I stället började kemikalien användas inom plastindustrin som hårdgörare.

Nu är den ”oskyldiga” kemikalien i ropet på nytt. Bisfenol A, finns snart sagt överallt. I kvittona i butiken, när du betalar med kort, när du löser biljett i biljettautomaten vid en parkering…

Den har inte blivit mindre farlig med tiden. Den går inte att vifta bort med ”Ä, det är bara hormonerna”. Riskerna är uppenbara.

Alla med hormonerna i behåll, bör därför ställa sig bakom kravet om att avgifta kretsloppet från bisfenol A.

Nästa sida »



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.