Jämställd

Alliansen släppte i förra veckan sin rapport för Modern Jämställdhetspolitik. Jag tycker att det är bra att den utgår från att politik som gör kvinnor mer självständiga i termer av att tjäna pengar, driva företag och samla kapital är bra.

Jag är stolt över att man inte köpt vänsterns kvoteringsiver. Och visst kommer många tycka att alliansen inte går tillräckligt långt. Men det är ju enligt vänsterretorikerns världsbild. Det är precis som att alliansen inte förstår hur vänstern verkligen kan tro att höja skatte och anställa fler i offentlig sektor skulle blir bättre för Sverige.

I mitt lilla, lilla företag vill jag tillsätta exakt de personer som jag har lust med. Mina bästa entreprenörspolare som jag ska på SATC2 premiär med eller grabbarna och gubbarna som jag jagar med. Men om Moderaterna hade fått bestämma ensamma så skulle de ha lagt sig i eftersom det är ett litet AB som tydligen ska vara en statlig angelägenhet.

Jag och min man ska få bestämma om föräldraförsäkringen ska användas. Vi är ett bra exempel, som till och med Aftonbladet skrev om när det begav sig, att behoven varierar! När vår dotter föddes var jag hemma i 11 underbara månader. Och mannen i 4. När vår son föddes började jag jobba efter 3 månader. Kvoteringsdiskussionen blir så viktigt att debattörerna helt tappar en fråga som jag tycker är mycket viktigare. Nämligen att man ska höja gränsen för hur gamla barnen ska varar innan dagarna brinner inne. Tänk att vara hemma några extra dagar under tider då ens 12-åring inte mår bra och det är problem som verkligen skulle behöva en mer närvarande förälder.

Det är inte radikalt att kvotera. Det är att köpa en verklighetsbild som sattes på 60-talet. Wake up and smell the Coffee!

/Elisabeth Thand Ringqvist