En levande demokrati förutsätter verklig jämlikhet och jämställdhet – det vill säga en praktisk form av människors lika värde.
Nu menar jag inte den slags demokrati som fanns i det antika Athen eller i Florens på 1400-talet. Den var öppen endast för fria och tämligen välstående män. Det fanns många, krånglige regler som utestängde mindre välsituerade män och naturligtvis alla kvinnor.
För att motverka denna snedfördelning av makten började vi under 1900-talets senare del – påverkade av en stark kvinnorörelse –kvotera våra beslutande församlingar. Jo, jag vet att det är ett fult ord i somligas öron men icke desto mindre är är det det mest effektiva sättet att vidga kretsen av nominerade.
Vi varvar till exemple våra valsedlar mellan kvinnor och män, mellan unga och äldre. Nu när vi har många års erfarenhet av förfarandet kan vi konstatera att det inte medfört att en mängd inkompetenta personer fått politiska uppdrag. Tvärtom har vi öppnat för möjligheten att ta in en större, rikare kompetens.
Vad kan det vara för fel med det?
Ja, det förstås, är man en medelålders, vit man med ett snävt nätverk kan detta verka skrämmande. Man kan ju inte räkna med att bara träffa folk man redan känner.
Kvotering är en snabbstart för en utökad jämställdhet. Tycker man att jämställdhet är bra är det inget att tveka om – kvotera mera. Gärna också i näringslivet där traditioner märkligt lika dem i 1400-talets Florens verkar leva kvar.
/Cecilia Önfelt
Senaste kommentarer