Hårda ord gräver sig djupt ner i själen och ju närmare slaget kommer så byggs en allt mer hotfull stämning upp som finns med 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Att leva i en sådan relation förflyttar snabbt det onormala beteendet från en våldsam man till att upplevas som normalt. Utan stöd utifrån för den som utsätts så är det svårt att få sitt liv och sina känslor i rätt perspektiv igen. Under tiden så brakar livet, kroppen reagerar med olika sjukdomstillstånd men skammen om situationen hemma håller man tyst om så länge det bara går.
För att öppna upp stigmat som det innebär att vara misshandlad av den man ofta fortfarande älskar och kanske har barn tillsammans med så måste det vara någon som frågar hur det är. Med frågan så signalerar vi att det är fel det du utsätts för och vi signalerar också att vi finns om du behöver hjälp. Berättelsen kommer troligtvis inte vid första tillfället frågan ställs men att veta vart man kan vända sig när man är redo att berätta och att någon är beredd att lyssna är oerhört viktigt.
På DN Debatt häromdagen beskrev Nationellt Centrum för Kvinnofrid vad de kommit fram till i sitt uppdrag att vidareutveckla metoder för att personalen inom hälso- och sjukvården rutinmässigt ska kunna ställa frågor om våldsutsatthet till patienter. Uppdraget är en del av regeringens handlingsplan Mäns våld mot kvinnor.
Deras slutsats är enhällig: ”Det finns ett starkt stöd för att frågan om våld ska ställas som en rutinfråga till patienter inom hela hälso- och sjukvården. I första hand rör detta, i enlighet med uppdraget, kvinnliga patienter, men mycket tyder på att även män bör tillfrågas om sina erfarenheter av våld.”
De som tillfrågats under försöken upplever att det är bra att frågan ställs. Är man själv inte utsatt så ser man chansen och möjligheten att någon annan blir hjälpt. Att få in det rutinmässigt inom vården vore ett sätt att kunna komma in i ett mycket tidigare skede i en misshandel. Många av de kvinnor som misshandlas har omfattande journaler efter många kontakter med sjukvården, eftersom den som lever i ett destruktivt förhållande med mycket spänningar och våld blir sjuk. Därför finns många tillfällen att fånga upp dessa i ett tidigare skede än vad som görs idag.
Som avslutning skriver artikelförfattarna: ”Ansvaret för att skapa rutiner inom vården för att upptäcka de kvinnor som utsätts för våld ligger hos de enskilda landstingen. Det finns inga snabba lösningar för att minska våldet mot kvinnor. Det krävs ett långsiktigt och systematiskt arbete, varje dag och dygnet runt. I detta har vården en viktig roll att fylla. Att ställa frågan om våld måste bli en självklarhet.”
Att få systematik i att alltid ställa frågan om våld gör att vi hjälps åt att börja prata om det som man helst är tyst om. För varje slag som kan hindras, för varje ont ord som inte blir sagt – finns bara vinnare.
Senaste kommentarer