Arkiv för januari, 2011

Fram för fler förskolor med genustänk

Publicerade januari 31, 2011 Anki Enevoldsen 11 kommentarer
Etiketter:, , , ,

På förskolan Egalia i Stockholm spelar det ingen roll om man är pojke eller flicka. Där har genustänkande blivit förskolans grundpedagogik. I förskolans boklåda finns böcker med både ensamstående och samkönade par. Han och hon kan i dagligt tal ersättas med hen.

”Jag vill att mitt barn ska bli en person – inte tryckas in i ett fack”, säger en av föräldrarna i en artikel i Aftonbladet.

Det är hög tid att det inrättas fler förskolor med genuspedagogik. Jag skulle vilja säga ungefär som Märta Leijon när hon på 1950-talet kämpade för att kvinnor skulle få prästvigas – Vi är främst inte könsvarelser… Vi förtjänar att behandlas lika – oavsett om vi är pojkar eller flickor, män eller kvinnor! Läs mer ”Fram för fler förskolor med genustänk”

I jämställdhetens tjänst…

Publicerade januari 27, 2011 Annika Qarlsson Lämna en kommentar
Etiketter:, ,

När jag fick frågan om att bli förbundsordförande för Centerkvinnorna funderade jag länge innan jag tackade ja. Jag var ny i riksdagen och arbetsuppgifterna var redan många. Men det som fick mig att tacka ja var den begränsning som mina barn, precis som alla andra barn, möter i skolan och i samhället i stort. Ramarna för vad tjejer och killar ”får” göra är starkt kopplade till könet och drabbar både flickor och pojkar om än på olika sätt. Samma grundförutsättningar för både kvinnor, män, flickor och pojkar att förverkliga sig själv och sina drömmar har varit och är min viktigaste drivkraft i mitt politiska engagemang. 

Jag har under mina år som Förbundsordförande för Centerkvinnorna haft förmånen att få träffa så många fantastiska kvinnor som på olika sätt, både i det stora och i det lilla, arbetat för ett mer jämställt samhälle. Vi har under de här åren tillsammans i förbundet skärpt jämställdhetsprofilen, förändrat arbetet i organisationen och tar nu mer och mer plats i Centerpartiets politik och i kommuner, landsting och i riksdag och regering. Vi har påbörjat arbetet med att definiera liberal feminism som bygger på frihetliga värden och på människors skaparkraft. På förbundsstämman 2009 antog Centerkvinnornas det första jämställdhetspolitiska program som täcker många olika områden.

Det har varit ett roligt, givande och spännande uppdrag att få förtroendet att leda Centerkvinnorna. Jag lämnar nu över stafettpinnen att leda Sveriges största politiska kvinnoförbund på stämman i Sundsvall 6-8 maj till en ny ordförande och en ny förbundsstyrelse. Jag kommer att, var jag än befinner mig, vara en del i det fortsatta arbetet för ett jämställt samhälle… t ex som processledare i Centerpartiets grupp för att förnya vår politik för jämställdhet.

Feminism

Publicerade januari 26, 2011 Susanne Signahl 2 kommentarer

Idag fick jag frågan om varför många blir provocerade av ordet feminism. Blir människor fortfarande provocerade av det? tänkte jag då. Ja, det vet jag ju egentligen.

Perfekt tänkte jag – då har jag ju en bloggidé till ikväll! : )

Jag svarade att jag tror att det beror på att många inte vet vad feminism egentligen betyder. Många sätter likhetstecken med att femnism innebär ett omvänt patriarkat (Patriarkat är en samhällsordning där den sociala, politiska och ekonomiska makten innehas av män.), dvs att vi som kallar oss feminister eftersträvar ett matriarkat (Matriarkat är en samhällsordning där den sociala, politiska och ekonomiska makten innehas av kvinnor.). Så är det ju inte. Vi eftersträvar JÄMSTÄLLDHET kvinnors och mäns lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Det ena könet ska inte ha fördelar framför det andra. (Ja, nu är jag ute på djupt vatten, det finns inte bara två kön, men nu förenklar jag det hela lite.) Just att ordet feminism för många människor låter som att feminister är ute efter att kvinnor ska ha mer makt än män och att män ska hängas ut, straffas eller betraktas som mindre värda – så är det inte. Feminism handlar om jämställdhet och således jämlikhet. Det handlar om alla människors lika rätt och värde oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning osv osv. Man kan tycka att det kunde heta jämställdhetism.

Men eftersom historien tyvärr ser ut som den gör (och nutiden också dessvärre) och att kvinnan genom alla tider över allt har varit förtryck av mannen så kom ordet feminism till.  Vi har inte samma rättigheter, möjligheter eller skyldigheter bland annat på grund av vilket kön vi har. Kvinnor har genom historien inte haft samma möjligheter som män (t.ex. fick vi rösträtt i Sverige först 1921 – helt sjukt). Det startades en rörelse för att stärka kvinnans ställning, för att stärka det feminina könet, därför heter det feminism. Punkt. Den dag vi har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter har vi uppnått jämställdhet och då behövs inte feminismen längre. Men så länge vi behöver slåss för det feminina så behövs ordet. Vanliga exempel på ojämställdhet är lön, karriär, föräldraledighet, vård av barn, hushållssysslor, sexuellt våld osv osv. På den här bloggen kan vi läsa en massa exempel ur vår vardag på hur den icke uppnådda jämställdheten kan ta sig uttryck. Så, det var min förklaring, nedan ser ni wikipedias, kanske mer pedagogisk och korrekt, men jag hoppas att I made my point.

Så här förklaras feminism på wikipedia:
Feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen, enligt Svenska Akademiens ordlista (2006).[1]. Det betydde tidigare också kvinnliga egenskaper hos män.[2] Vissa av rörelsens rötter kan spåras till 1700-talet och har sedan dess funnits i en rad olika gestalter. Ordet feminist var ursprungligen ett nedsättande uttryck för att beskriva kvinnor som inte anpassat sitt beteende till rådande könsnormer.[3] Benämningen togs dock över av kvinnorörelsen vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892.[4] Från ursprunget i upplysningstidens frihetstankar och den franska revolutionen har feminismen vuxit till att idag bli en betydande intellektuell och politisk kraft.[5]

//Susanne

Idag firar jag Byxans dag

Publicerade januari 26, 2011 Lila Ericsson Lämna en kommentar
Etiketter:

Jag har aldrig trivts i kjol. Kjol begränsar steglängden om den är snäv och är den lång så trasslar den in sig i benen. När jag har kjol blir jag en någon annan än när jeansen är på. En känsla som inte heller den är bekväm.

Jag har dock aldrig funderat över orsaken till min kjol-aversion förrän jag läste Jeana Jarlsbos artikel i SvD som refererar boken Byxans politiska historia av historieprofessorn Christine Bard (Une histoire politique de pantalon). I artikeln beskrivs den långa kampen för kvinnors rätt att slippa kjolen – att få rättigheten att bära byxor.

När fransyskorna på 1790-talet krävde lika rättigheter så kontrade männen med att utfärda en kungörelse där kvinnor förbjöds att bära manskläder! Storyn är förstås längre och mer mångfacetterad än så, så passa på och läs artikeln.

Intressant nog har kungörelsen som förbjöd kvinnor att bära byxor aldrig blivit upphävd. Trots det ser vi byxor både på fransyskor och svenskor. Någonting har ändå hänt under de senaste 200 åren. Iallafall när det gäller västerländska sekulariserade kvinnors rätt att bära byxa. Men ser man sig omkring i världen så finns det fortfarande många kvinnor som tvingas klä sig på ett visst sätt på grund av männens rädsla. Och det finns män som vill använda kjol utan att bli förlöjligade. För att manifestera människors rätt att klä sig som de själva vill och av tacksamhet gentemot fransyskorna och deras kamp mot kjolen firar jag idag Byxans dag.

Lila Ericsson

Uruselt!

Publicerade januari 25, 2011 Julia Färjhage 3 kommentarer

I Fokus årliga lista Sveriges 100 mäktigaste sållas Makthavarna i näringslivet ut. 2010 kvalade 21 personer in på den listan. Och på listan finner du – hör och häpna – 1 kvinna. Hon kvalar in på 12:e plats (nummer 45 i 100-listan).

Det är för bövelen inte klokt!

Det brukar ju sägas att Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Att vi knappt inte har några mäktiga kvinnor inom näringslivet är ett tydligt tecken på att så inte är fallet. Och det finns fler.

Just nu kan vi se en global trend där kvinnor gör framsteg inom utbildning, arbetsmarknad och företagande. Till exempel har unga kvinnor i USA högre löner än motsvarande grupp unga män. Kvinnor i New York mellan 21-30 år tjänade 2005 17 procent mer än motsvarande grupp män. Samma trend finns i andra storstäder i USA. I Dallas tjänar till exempel kvinnorna mellan 21-30 år 20 procent mer än männen. Trenden gäller främst de yngre kvinnorna men den slår igenom även för de något äldre kvinnorna. I New York har kvinnorna mellan 31-40 år kommit i kapp männen och de ligger på samma lönenivå.

Vi ser en liknande utveckling i Storbritannien där utbildade kvinnor som inte skaffar några barn nu kommer att tjäna lika mycket under sin livstid som män. Även kvinnor som skaffar barn kommer att märka en minskad inkomstskillnad. I Japan, ett land som präglas av oerhört stereotypa könsroller, har kvinnors företagande exploderat. Där är nu kvinnor dubbelt så benägna att starta nya företag som män.

Men Sverige hänger inte med – här har inte unga kvinnor kommit i kapp unga män i inkomst.

En av de avgörande orsakerna till att löneskillnaden består och att vi knappt inte  har några kvinnor med makt inom näringslivet är vår omfattande offentliga sektor. Hälften av alla kvinnor i Sverige som jobbar gör det inom offentlig sektor. Motsvarande andel för männen är en knapp femtedel.

I en offentlig utredning från 2004 konstateras att marknadsstyrd ökning av kvinnors förvärvsarbete leder till mindre könssegregation än politiskt styrd ökning av kvinnors förvärvsarbete. Anledningen är att när kvinnor inträder i arbete via den offentliga sektorn så tenderar de att koncentreras till ett fåtal yrken. Den offentliga välfärdspolitiken i Sverige har visserligen hjälpt kvinnor att komma i arbete men alltså även skapat en underrepresentation av kvinnor på toppositioner.

Det är hög tid att skrota lönegapet OCH att få fler kvinnor med makt inom näringslivet – Det är dags för fler företagare inom vård och omsorg!

Fair-trade märkta horor?

Publicerade januari 22, 2011 Kari Kapla 3 kommentarer
Etiketter:, ,

Debatten om prostituton och sexköpslagen har spårat ur återigen. (se tidigare inlägg och kommentarer).

Så fort någon vill se en lagenlig skärpning av prostitutionen så höjs röster vitt och brett. ”Inte ska vi moralisera”, ”fri företagsamhet”, ”det drabbar minsann lika många pojkar som flickor”.

Men herregud! Har ni inte fattat nåt? Sexköpslagen är det enda fungerande verktyg polisen har för att spana på slavhandlare! Det är tack vare (eller på grund av, beroende på hur man ser det) sexköpslagen som Sverige är minst attraktivt som mottagarland i EU när det gäller trafficking. Vi kan vara stolta i Sverige att vara det land som huserar minst antal sexslavar.  Tyskland har varit och kollat på våran lag eftersom det inte funkar i Tyskland, eftersom det är fri marknad på människor där. Dom har sett att deras system gör det lättare för slavhandlare att agera i deras land. (Källa UNWOMEN).

För guds skull folk! Det handlar inte om att frånta människor rätten att sälja sin kropp, Alla som vill sälja sin kropp ska få göra det utan att bli straffad. Det handlar om tredjeparts rätt att göra det, och ta alla pengar, och passet och personens integritet. De lagar som finns för att reglera detta i EU-länder är sjukt tandlösa.

Att prostitution är ett fattigdomsfenomen hör till flera andra debatter också, inte enbart den här. Och jag vill ännu en gång säga att utan köpare, ingen marknad, så rannsaka er själva kära sexköpare.  Hade vi fair-trade-horor, skulle ni köpa dom då?

Kari Kapla (arg)

”Money talks” -även inom jämställdheten

Publicerade januari 22, 2011 Annie Johansson 2 kommentarer

I veckan presenterades fördelningen av den kömiljard som regeringen utlovat och som fördelas utefter tillgänglighet och längden på vårdköer i respektive landsting. En perfekt morot där landsting med ambition och förmåga att öka tillgängligheten för patienterna premieras. Jag gillar konceptet.

Igår överlämnade Delegationen för jämställdhet i högskolan sitt betänkande till statsrådet Nyamko Sabuni och de presenterade också en del av sina förslag på DN Debatt om hur man ska öka jämställdheten inom högskolan. På DN Debatt utvecklar de sina tankar dels om vikten om att öka jämställdheten inom akademin men delegationen har också inspirerats av kömiljarden och föreslår en belöning till de högskolor och universitet som är duktiga på jämställdhet.

”År 1889 blev Sonja Kovalevsky Sveriges första kvinnliga professor. År 1925 fick kvinnor formellt rätt att arbeta vid universiteten. Sedan mitten av 1970-talet har kvinnor varit i majoritet inom högskolans grundutbildning. År 1992 fick Sverige en kvinnlig universitetsrektor: i dag är 17 av 35 rektorer på statliga universitet och högskolor kvinnor. Detta är en bild av jämställdhetens landvinningar i den svenska högskolan.”

Däremot är fortfarande 4 av 5 professorer män. 2011. I Sverige. 3 av 10 dekaner är män. Kvinnor som forskar får bra en bråkdel av de statliga forskningspengarna. Och så vidare.

Många möjligheter till förbättring. Kanske kan en jämställhetspeng grejja och stimulera högskolorna att göra det självklara – öka på jämställdheten och skapa lika villkor? Jag gillar helt klart idén.

”Ingen människa är en ö”

Publicerade januari 21, 2011 Kari Kapla 6 kommentarer
Etiketter:

”Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar, den klämtar för dig”

Jag kan känna att diskussioner om feminism och jämställdhet ofta spårar ur och kommer bort från kärnfrågan. Lika möjligheter oavsett kön. Feminism är ett av de fulaste skällsord du kan använda idag. Jag fattar inte att det har blivit så oerhört provokativt att aktivt ägna sig åt att arbeta för grundläggande mänskliga rättigheter. Den vanligaste orsaken till att människor aktiverar sig i politiska och ideella kvinnoförbund är att man ser ett mönster som är generellt över hela världen. Det som händer i Sverige är inte frikopplat från vad som händer i EU och resten av världen. Den obefintliga representetationen av kvinnor i många politiska sammanhang världen över är mitt problem också. Som medlem i Sveriges största politiska kvinnoförbund har jag möjlighet att förändra och förbättra situationen. Jag vill uppmärksamma Centerkvinnornas internationella arbete för jämställdhet och demokrati. Det är det som är så fantastiskt med en etablerad organisation, du kan faktiskt göra skillnad. Den svenska kvinnan är ingen ö, hon ingår i ett större sammanhang och har ett ansvar gentemot kvinnor som saknar resurser att göra sin röst hörd.

Kari Kapla

Dags att höja straffet för sexköp

Publicerade januari 19, 2011 Johan Linander 23 kommentarer

Sedan sexköpsförbudet infördes 1999 så har straffet för sexköp, enligt straffskalan, varit böter eller fängelse i högst sex månader. Nu är det dags att höja straffet.

2008 tillsattes en utredning och justitiekansler Anna Skarhed lämnade i somras sitt betänkande ”Förbud mot köp av sexuell tjänst. En utvärdering 1999-2008″ (SOU 2010:49) till regeringen. Utvärderingen visade bland annat att förbudet mot köp av sexuell tjänst har haft avsedd effekt och utgör ett viktigt instrument för att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Utredningen konstaterade vidare att prostitutionen i Sverige, till skillnad från jämförbara länder, i vart fall inte har ökat sedan förbudet infördes. Gatuprostitutionen har sedan förbudet infördes halverats, vilket anses vara en direkt följd av kriminaliseringen.

Utredningen föreslog också att straffmaximum för köp av sexuell tjänst ska höjas från fängelse sex månader till fängelse ett år. En fråga som vi i Centerpartiet har drivit under flera år. Nu är det dags att komma till skott. Frågan finns med på den s.k. proplistan och proposition ska lämnas till riksdagen den 10 mars.

Behovet av en straffskärpning menar jag är stort. Idag döms alla sexköpare i princip till 50 dagsböter och det blir ingen nyansering i domarna (ofta strafföreläggande). Detta oavsett hur allvarlig gärningen har varit. Jag tycker att det finns en stor skillnad i straffvärde för olika sexköp, även om det handlar om ett sexköp och inte flera. Några exempel: Var det flera sexköpare? Var den person som utnyttjades drogpåverkad? Psykiskt funktionshindrad? Ung? Var det ett långvarigt förlopp? Detta är omständigheter som jag, och utredningen, bedömer som allvarligare än vad nuvarande straffskala för brottet ger utrymme för. Därför behöver maxstraffet höjas från sex månaders fängelse till ett år. Ett annat alternativ som vi också har diskuterat skulle vara att dela upp brottet i grovt sexköp och sexköp av normalgraden. Men utredningen fastnade vid alternativet att höja straffskalan istället.

Vad är skillnaden mellan teknik och omvårdnad?

Publicerade januari 18, 2011 Anki Enevoldsen 3 kommentarer
Etiketter:, ,

Jag har precis som Annika Qarlsson läst om DEJAs slutbetänkande. Det visar att pojkar och flickor inte får samma förutsättningar att lära sig och trivas i skolan, vilket är helt oacceptabelt!

Men å andra sidan är det inte så konstigt. Vad har högst status i samhället? Jo, det som är manligt. Vad händer t ex om en man pratar med kvinnlig ljus röst? Vi småler lite i smyg och tycker att han är väldigt feminin. Det är tufft om en flicka är pojkaktig men lite pinsamt när en kille är flickaktig.

Sak samma när det gäller löner. Mansdominerade jobb ger högre lön än kvinnodominerade. Likadant är det när vi ska köpa produkter och tjänster. Vi är beredda att köpa tekniska prylar för flera tusen. Men mat och barnomsorg ska vara näst intill gratis? Båda sakerna underlättar ju vår vardag. Vad är det för skillnad?

Först när vi börjar ifrågasätta våra egna fördomar kommer vi att börja tänka mer jämställt. Jag stämmer in i Annika Qarlssons ”Ropen skalla - en spade åt alla”. Vi måste börja gräva där vi själva står!

Läs hela slutbetänkandet!

Nästa sida »

Följ/Prenumerera

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.