”Kvinnliga kvinnor – inget för mansjobb” är en rubrik hämtad ur gårdagens Aftonbladet. Vad ett ”mansjobb” egentligen är kan förvisso vara värt att reflektera över… Likväl förstår vi nog alla vad som avses. Svensk arbetsmarknad är betydligt mer könssegregerad än vad många till vardags vill se.
Bland de mest kvinnodominerade sektorerna återfinner vi vård- och omsorgsyrken samt för- och grundskollärare. Gemensamma nämnare är att det är branscher präglade av få utvecklingsmöjligheter och med en helt dominerande arbetsgivare (kommun eller landsting/region). Jag vill gärna se en förändring av båda dessa omständigheter.
Satsningar på kompetensutveckling är politiskt okontroversiella. Här handlar det snarast om att värdera vilket alternativ som med trovärdighet klarar att finansiera de reformer som utlovas. När det gäller synen på valfrihet blir däremot de ideologiska skillnaderna tydliga. Och tydligast av alla i ivern att återskapa det offentliga monopolet är förstås Lars Ohly.
Vänsterpartiets senaste utspel handlar om att förbjuda friskolor att gå med vinst. Det kan ju låta ädelt men innebär de facto dödsstöten för varje alternativ till kommunala skolor. För mig som tror på valmöjligheter och mångfald – också inom välfärdsverksamheter som vård och skola – ringer därför alla varningsklockor.
Det handlar inte bara om valfrihet för elever, föräldrar och vårdtagare. Det handlar i allra högsta grad också om personalen som jobbar där. Att vara hänvisad till en och samma arbetsgivare – kanske genom ett helt yrkesliv – skapar knappast de bästa förutsättningarna för dialog och utveckling.
Därmed inte sagt att de enskilda anställningsförhållandena behöver vara dåliga. Men ordningen som sådan begränsar individers möjligheter vilket skapar en osund ojämlikhet mellan arbetsgivare och anställd. I det här fallet är det framförallt hårt arbetande kvinnor som drabbas.
De rödgröna säger sig ofta gå i bräschen för jämställdhet. Med Ohly i främsta ledet är jag övertygad om att utfallet i praktiken skulle bli det motsatta. Ökad ofrihet kan aldrig leda jämställdhetssträvandena framåt!
I dagens nyhetsflöde noterar jag för övrigt att Gudrun Schyman är en flitig nyttjare av RUT-avdraget. Det hoppas jag att hon ska få fortsätta vara även efter valet den 19 september. RUT är också en jämställdhetsreform!
Krister Fahlstedt
Senaste kommentarer