Att förbjuda burkor löser inga jämställdhetsproblem. Det är synen på kvinnor och män som måste förändras. Först när var och en själva får välja hur man vill klä sig är vi jämställda.
Däremot är det inte okej inte kunna se människor i ansiktet. Hur otryggt skulle vi inte tycka att det var om alla ungdomar sprang runt i rånarluvor? I ett öppet samhälle vill vi kunna se varandra i ögonen och kunna identifiera den vi pratar med.
Utifrån ett barnperspektiv tycker jag inte heller det är okej att förskollärare bär burka eller rånarluva, däremot ska man ha rätt att dölja sitt hår och sin kropp på andra sätt om man själv vill det.
Det är inte särskilt länge sedan vi i Sverige inte tillät kvinnor att visa håret offentligt, titta bara på sederna med folkdräkter. I dag kan vi välja själva hur vi vill ha håret. Det har vi klarat utan förbud.
Jag tycker vi ska säga nej till förbud mot burka och ja till ett öppet samhälle där vi kan se varann i ögonen som jämställda individer.
Anki Enevoldsen
citat: ”Det är inte särskilt länge sedan vi i Sverige inte tillät kvinnor att visa håret offentligt, titta bara på sederna med folkdräkter.”
Det stämmer inte, vi har i Sverige aldrig haft några lagar som påbjuder att kvinnor ska täcka håret, även om det påståendet ofta dyker upp titt som tätt. Vi måste gå tillbaka ända till katolsk medeltid för att komma ner till en tid då praktiskt taget alla (gifta) kvinnor hade någon form av huvudbonad. I allmogekretsar levde sedvänjan kvar längre, men bland adeln och borgerskapet var barhuvade kvinnor (gärna i konstfulla modefrisyrer) vanligt åtminstone från och med 1500-1600-talet. Så nej, det är inte ”sammma talibaner här som där” och det har heller aldrig varit det.
Kanske uttryckte jag mig lite otydligt. Jag menade sedvänjor. De kan vara minst lika tuffa som lagar.
Men att gå så långt som att föreslå förbud mot att bära burka är att göra en liten fråga stor helt i onödan.
Bra Anki. Håller med.
Pia