Arkiv för juni, 2010

Mä…orka!

Publicerade juni 30, 2010 Uncategorized Lämna en kommentar
Etiketter:, , , ,

Martin Villner ifrågasätter på SVTdebatt privata vårdgivares existens. Argumentet: det går inte att bevisa att de bedrivs mer kostnadseffektivt än sina offentliga motsvarigheter. Suck. Martin: du är ung, du kommer från vänster och du slår i ett bräde bort ambitionen om ett jämställt samhälle. Hur tänker du?

Men han är inte den enda. Titt som oftast hörs det från vänsterhåll att alliansen inte gjort något för ökad jämställdhet. Nu senast Claes Borgström och Gudrun Schyman på SvDBrännpunkt. Men vari ligger deras egna lösningar? I vänsterpartiernas samhälle har kvinnan gått från att vara hemmafru till att bli samhällsfru. En samhällsfru som får hushållspengar av det offentliga och likt Florence Nightingale ska vara trogen sitt kall och nöjd med sin lott även om den är liten och begränsad.

Centerkvinnorna tror på en sådan enkel lösning som att låta en stor del av Sveriges kvinnliga anställda (vårdektorn) få välja arbetsgivare. Genom att konkurrera med sin kompetens så kan de då påverka sin arbetsplats och sin lön.  Därför ser vi de självklara jämställdhetsvinsterna i apotekmonopolets avskaffande, trygghetssystemet för företagare, LOV och etableringsrätten.

Ekonomiskt jämlikhet borde vara ett av de främsta målen att sträva efter för alla feminister. Att låta kvinnor slippa leva ur hand i mun är dessutom, som Maria Rankka lyfter fram, viktigt för kvinnlig integritet och frihet. För vad är enklare, att lämna en våldsam relation när du har pengar till nästa hyra eller när du är totalt beroende av din make för ekonomisk försörjning?

När det gäller att lösa de enorma utmaningar som finns inom jämställdhetsområdet så måste man våga tänka nytt och tänka stort. Och då räcker det inte bara att hojta om stärkt offentlig sektor. Men det är tydligen en för lång tankekedja att klara av för vänsterpartierna.

/Cecilia Wemming

Vägen till jämställdhet är feminism

Publicerade juni 30, 2010 Cecilia Önfelt Lämna en kommentar

Jag förstår inte hur man kan arbeta för jämställdhet och inte vara feminist. Eller så kanske man är feminist men inte kallar sig det – som vår jämställdhetsminister. Det förstår jag ännu mindre.

Feminist är den person som erkänner kvinnors underordnade ställning i samhället – historiskt och i nutid, i vårt land och internationellt och – här kommer klämmen – ÄR BEREDD ATT GÖRA NÅGOT ÅT DET!

Kan man instämma i den definitionen, ja då är man feminist. I mina ögon är målet jämställdhet och vägen dit är feminism.

Det säger sig ju självt att at om en grupp ska öka sitt inflytande i samhället och makten över sitt eget liv och sin kropp så måste makten och inflytandet för en annan grupp minska. Erkänner man inte det utan tror att man kan på något sätt sprida ut inflytandet och makten i ett tunnare lager över samhället – ja då är man förmodligen en sådan som tror man kan fixa en vacklande ekonomi med att trycka mera pengar.

Det är som Dr Phil säger: Det man inte erkänner kan man inte förändra.

/Cecilia Önfelt

Makt är sexigare än radhusfrukostar

Publicerade juni 29, 2010 Johan Pettersson 1 kommentar
Etiketter:, , ,

Makt och ledande positioner är ett vanligt tema i jämställdhetsdebatten. På gott och ont kanske. Troligen är det helt vardagliga ”normbrytandet” i hem och vardagsliv många gånger väl så kraftfullt när det kommer till att åstadkomma attitydförändringar. Men det är så klart mer inspirerande att följa en tv-debatt om gubbvälde i bolagsstyrelser än ett panelsamtal om beteendemönster vid frukostbordet, så det är väl bara att konstatera att makt är sexigt. Åtminstone sexigare än radhusfrukostar.

Tidigare i veckan noterade jag ett replikskifte i bloggosfären. På ena sidan stod Christian Valtersson (MP), på den andra min medbloggare här på jämställd.se, Elias Giertz. Christian hävdade att det faktum att Sverige inte haft en kvinnlig statsminister var skäl nog för att rösta rödgrönt. Elias kom med den fullt rimliga invändningen att det snarare vore en förlust för jämställdheten om Sahlin blev statsminister enbart i kraft av sin könstillhörighet. Nu är det så klart inte frågan om att Mona Sahlin befinner sig i partiledarrollen bara för att hon är kvinna. Hon har en rad förtjänster, även om hennes politiska sådana i mina ögon är relativt få. Nåväl. Vi kan, menar jag, utan större tvekan sluta oss till att medvetenheten om den sneda könsfördelningen i maktens korridorer stundtals ligger kvinnorna i fatet. För precis som Christian Valtersson i sin slutsats antyder, kan önskan om mer jämställdhet ibland göra att vi mäter kvinnliga ledares förtjänster med helt andra måttstockar än om vi mätte en ledare utan att väga in några könsaspekter. Och dessa ”kvinnliga” måttstockar är tyvärr inte alltid smickrande för kvinnorna, eftersom de först och främst gör dem till kvinnor och blott i andra eller fjärde hand till ledare. Det blir ett sätt att se på kvinnor och kvinnligt ledarskap som förefaller mig obehagligt, och faktiskt främmande för den politiska miljö jag upplever att jag har fostrats i.

Min bild av den Centerrörelse jag delvis är uppvuxen i, är inte den att det finns en tradition av att låta kvinnor inta ledarpositioner som galjonsfigurer till lindring för ett sargat samvete. Min bild är den att kvinnor, om än i för liten utsträckning, kunnat ta plats i Centerrörelsen på grund av den kompetens de besitter. Givetvis kan jag inte tala för varje enskilt fall och varje enskild ledare i Centerrörelsen, men det är inte heller min ambition. Min mening är blott den att Centerpartiet gav Sverige landets första kvinnliga partiledare, socialminister och utrikesminister (Karin Söder) av helt andra orsaker än att hon hette Karin och var kvinna. Och när vi senare såg till att Sverige fick sin sjunde kvinnliga vice statsminister var förhållandet detsamma. Det tycker jag vi kan vara stolta över. Lika stolta hoppas jag att våra Centervänner i Finland kan vara, som nu sett till att grannlandet i öster fått sin andra kvinnliga statsminister (även den första var till hörde Centerpartiet). I våra två länder förefaller det hur som helst som att det är Centerpartiet som ska göra’t om slipsmönstret ska brytas.

Nu är det emellertid val till hösten, och Maud Olofsson är partiledare för Centerpartiet. Så på sätt och vis är jag beredd att ge Christian Valtersson lite rätt ändå. Det vore på tiden om vi fick en statsminister som är kvinna. Den maktfrågan kan vi svenskar dryfta vid frukostborden fram till den 19 september.

/Johan Pettersson – premiärbloggare på jämställd.se

Den luktar inte alls gammal orakad armhåla

Publicerade juni 28, 2010 Sofia Jöngren 2 kommentarer
Etiketter:,

Om du bara ska läsa en enda bok på hela semestern: låt det då bli ”Egalias döttrar” av Gerd Brantenberg.

Jag har i det längsta dragit mig för att läsa den. Jag trodde den skulle vara tråkig och pretentiös och väldig 70-tal, med en doft av orakad armhåla. Men ack vad jag bedrog mig! Den är rolig. Den är vass och ställer de flesta föreställningar om ”kvinnligt” och ”manligt” på huvudet. Extra provokativt blir det när det manliga offret för en våldtäkt får höra att han ska skylla sig själv när han var ute i skogen så sent på kvällen, eller när kvinnorna diskuterar det orimliga i att låta män jobba som sjökvinnor. (Det hörs ju på namnet att bara kvinnor kan vara sjökvinnor.)

Som borgerlig feminist är det extra kul att marxismen får ta en smäll för att låta könskampen vara underordnad klasskampen.

Kvinna eller man, feminist eller humanist. Läs den! Du kommer att börja tänka i helt andra banor. Och den luktar inte gammal orakad armhåla.

/Sofia Jöngren

60 meter högklackat i Almedalen

Publicerade juni 28, 2010 Elisabeth Thand Ringqvist Lämna en kommentar
Etiketter:, ,

En gång utsedd till Årets Skofeteschist av Poltikerbloggen och därefter på något vis alltid förknippade med  skor så snart jag kommer innanför murarna i Visby så är jag stolt över att tillsammans med  bloggen Jämställd.se presentera tävlingen ”60 meter högklackat på Kullersten”.

Jag skjuter startskottet kl 1700 på Strandgatan (exakt var återkommer vi med) tisdagen 6 juli kl 1700. Första priset är Jimmy Choo skorna på bilden. Det är öppen klass för både män och kvinnor så det kommer att vara möjligt att byta till ett par i just din storlek förstås.

Reglerna är enkla. Klackhöjd min 7 cm och klackbredd max 3 cm (så kilklack fungerar inte). Du får förstås inte tejpa eller snöra fast skorna på foten. Anmälan görs till 60meterhogklackat@gmail.com senaste tisdag 6 juli kl 1200 .

Vad har det här med politik att göra? Vi tycker att skor är en symbol för mångfald och individens rätt att bestämma själv hur den vill se ut. Tänk om någon annan skulle bestämma vilka skor du skulle ha på dig eller om det bara fanns en sorts skor att välja på! Vi tycker också att jämställdhetsdebatten kan och ska föras även i flärdfullt högklackat. Och vi gör det förstås för att det kul att tävla i udda format!

Möjligen på sin plats att påpeka att arrangörerna inte tar på sig något ansvar för eventuellt uppkomna fysiska eller materiella skador.

Så nu är det bara att leta upp närmaste kullersten och öva!

/Elisabeth Thand Ringqvist

Mot mödradödlighet

Publicerade juni 27, 2010 Inger Fredriksson Lämna en kommentar
Etiketter:, , ,

Hörde igår om hur värdlandet Kanada för mötet med G8 – jag tror inte att de hade hunnit bli G20 då – skulle satsa miljarder mot mödradödligheten. Det är jättebra, för det är en skam att inte mödrar världen över kan få lov att föda barn under de allra säkraste förhållanden. Förhoppningen är att övriga 7 länder följer Kanadas initiativ.

Nu fanns kritiken att G8-gruppen så sällan uppfyller sina löften. Man – för det är just män, bara Angela Merkel utmärker sig i färgad kavaj – brukar nämligen ”glömma bort” det mesta, när man väl rest hem.

Därför bör vi kvinnor gemensamt i hela världen se till att löftet inte glöms bort. Varför inte skicka brev till alla statschefsfruar i gruppen och påminna om deras ansvar för sina medsystrar? Strategisk kärleksstrejk?
Inger Fredriksson

Pippi eller Prussiluskan?

Publicerade juni 25, 2010 Ingrid Lundgvist Lämna en kommentar

Jag har någonstans snappat upp klokheten:

Full jämställdhet har vi nått då det finns lika många inkompetenta kvinnor som det finns inkompetenta män i styrelserna.

Klokt inte därför att jag förespråkar inkompetens i styrelser, eller hujeda mig, kvotering!
Utan därför att idag så måste kvinnor i mångt och mycket prestera så mycket mer för att synas. Medan många grabbar mest åker med på en räkmacka så måste brudarna kämpa för sin plats.
Det är ingen som höjer på ögonbrynen när Svenne Banan tillsätts men när en kvinna väljs in i tex en styrelse så läggs hon under lupp.

Jag vill bråka med den bilden, bilden där det är något världsomvälvande att den nytillsatta VD:n råkar ha bröst. Det ska vara irrelevant vilken könstillhörighet, sexuell läggning eller etnicitet man har.

Orsaken skulle jag tro är allas och ingens, men jag vill rikta lite ljus på Jante. Du vet, han som talar om för oss att man inte ska tro att man är något.
Kill-Jante står det på CUF:s knappar, det är dags för oss alla att våga ta större plats.
För det är inte så lätt att som tjej ta plats när bilden av en fin flicka är lugn och timid, kvinnlig och vän.
Tänk då om vi alla var lite mer som Pippi Långstrump? Som bråkade med omgivningen, Prussiluskan och bröt mot samhällets regler? (och ajabaja, då menar jag inte regler som i lagar, utan de inofficiella reglerna som normer och kultur.)

Och när vi förvisat Jante så kanske vi skulle följa Isadoras exempel och bara vara tvärt emot?

Våga, och vinn!

Ingrid Lundqvist

Hel eller deltid – hur ska de ha´t?

Publicerade juni 24, 2010 Lila Ericsson Lämna en kommentar

Hur stort är problemet med kommunernas deltidsanställningar? Det är förstås ett problem om kommunerna sätter i system att använda deltidsanställningar som ett enkelt sätt att kortsiktigt sätt lösa sådana effektivitets- och kvalitetsproblem som egentligen skulle kräva mer genomgripande organisationsförändringar och strukturförändringar för att lösa.

Men det finns också situationer där det mest optimala är att använda deltidsanställningar – både ur arbetsgivarens och ur arbetstagarens sida. Överhuvudtaget tycker jag att debatten handlar alldeles för lite om vad de anställda själva vill. Det finns många som tycker att det är en alldeles ypperlig lösning att jobba deltid och som gör det av egen fri vilja.  Man prioriterar fritidsintressen, studier eller kanske man startar eget vid sidan av. För dem som verkligen vill jobba deltid så är vården och omsorgen bra arbetsplatser. Det är mycket svårare inom andra branscher att själv kunna välja att jobba deltid.

Jag tycker det är viktigt att se både till den enskilde arbetstagarens och arbetsgivarens behov. Flexibilitet behövs. Därför har jag så svårt att förstå vänsterns argumentation:

Socialdemokraterna vill i lag kräva rätt till heltid (och S i Stockholm ska statuera exempel ). Vänsterpartiet och Miljöpartiet kräver båda arbetstidsförkortning, dvs. deltid.

Hel- eller deltid? Erk du! Maja du!  – Hur ska ni ha´t?

/Lila Ericsson

Denna dagen – ett liv

Publicerade juni 24, 2010 Pia Tingvall Lämna en kommentar
Etiketter:,

Orden står på väggen i entrén till Ellen Keys Strand. Undrar om Astrid Lindgren hittade orden där. Till farbror Melker i Saltkråkan: ”Denna dagen – ett liv.” Jag tänker att det är något i stil med Carpe Diem, fast annorlunda. Livet, det som pågår när vi är upptagna med annat.

Ellen Key var en tidig och stark förespråkare för kvinnors rätt. Hennes hem är bevarat som det var då hon dog. Det är varsamt renoverat och underhålls av en stiftelse som driver det i enlighet med hennes vilja. Under några sommarveckor finns möjlighet att söka ett stipendium för att få bo på Strand. Endast kvinnor göre sig besvär. Ellen Key ville erbjuda kvinnor en möjlighet till ”lekamlig och själslig uträtning” under några veckor varje sommar.

Husdjur, barn och män är portade.

Undrar just om det inte är vad vi alla behöver då och då…en lekamlig och själslig uträtning.

Skönt låter det.

Pia

Att vara eller inte vara en bitterfitta

Publicerade juni 23, 2010 Isadora Bennet 10 kommentarer
Etiketter:, , ,

Att vara medveten om samhällets olika könsmaktsordningar och strukturer innebär att vi ser saker. Vi ser, blir upprörda, analyserar, funderar, refleketerar och diskuterar. Kanske skriver vi böcker och artiklar for att dela med oss av våra tankar i hopp om att därigenom ge andra nya perspektiv. Men sen då?

 Befinner mig just nu i Spanien. Det går inte en dag utan att jag blir påhoppad av män och killar i alla åldrar som skriker ”GUAPA!!” ”MUUY SEXY!!” ”RUBIA” osv. Old, jag vet. Jag vet att ni vet. De flesta tjejer och kvinnor har upplevt detta, det är inget nytt. Men vad gör vi?

Var ute och gick med mina systrar en kväll. En kille skriker ”HEY BLONDE GIRLS COME AND SUCK MY DICK!!”. Vreden kokar inom mig men mina systrar säger ”ignorera bara, han vill bara ha en reaktion”. Men nej, jag tror inte att det är rätt metod. Den som tiger samtycker sägs det. Jag tänker inte samtycka till sådant och passivitet är enligt mig vad som dödar och konserverar ett samhälle. Hur som – efter att mina systrar lämnat Spanien kom mina ninja-vänner. Efter en vecka av trakasserier fick vi nog. Värst var männen som sålde cervezas på stan dygnet runt ”hooola guaappaaa, quieres cerveza?! sexyladyy cervezaaa?”. Vi bestämde oss då för att visa dem deras egen spegelbild. Gick därför och köpte ett sexpack cervezas och drog igång. Sprang efter varenda man vi såg och skrek ”GUAPO, hermosoooo, cervezaaa??”.

Chock skulle jag nog säga att the overall reaction var, men kanske väckte vi också nya funderingar. För de männen som aktivt arbetar for att uppehålla gamla strukturer och aktivt arbetar for att objektifiera kvinnor kommer aldrig läsa en debattartikel eller bok som ifrågasätter deras världsbild. Kanske är det genom att visa dem deras spegelbild och ge igen som de kan ”upplysas” och kanske börja reflektera över sitt beteende och ändra det. Jag, och jag tror inte att jag är ensam, är namligen trött på att känna mig som en klagande bitterfitta och tror att det är dags for action. Att ändra konkreta saker i strävan efter ett jämställt samhälle så som exempelvis kvinnlig röstratt är (relativit) enkelt för där är vägen klar och man strävar efter lagförändring. Subtila saker som det dolda förtrycket är betydligt svårare; vägen är inte lika klar och tydlig, men kanske går det med hjälp av att agera tvärtom och visa det bisarra i diverse situationer att skapa en förändring.

/Isadora Bennet

Nästa sida »

Följ/Prenumerera

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.