Jämställd

I jämställdhetens namn höjs på flera håll i Europa röster för förbud mot heltäckande klädsel (läs: burka och niqab). Bland annat i Belgien har det även blivit verklighet, Frankrike ligger i pipeline och i marginalen förs en liknande debatt i Sverige. Men är det verkligen en klok väg att gå?

Först och främst vill jag slå fast att jag skarpt ogillar patriarkala normer och regelsystem. Män som klarar ut för flickor och kvinnor hur de ska leva sina liv är aldrig en god ordning. Jag inser också att användning av burka kan sägas ha ett sådant inslag av tvång – direkt eller indirekt. Det talar i sig för ett förbud.

Å andra sidan har jag som liberal svårt att se det rimliga i att staten – någonsin – ska godkänna vilken typ av klädsel som är OK och inte. Det finns både formella och informella klädkoder som många säkert har invändningar emot. Skoluniformer kan vara exempel på det förstnämnda och modeindustrins lättkläddhetsideal på det senare. Men därifrån till att stifta lagar är steget långt. Individers (oftast) fria val måste, enligt mitt sätt att se det, vara överordnat politisk klåfingrighet.

Till det ska läggas att burkamotståndarnas motiv inte alltid är så ädla som de kan låta. Vid sidan av jämställdhetsargumenten brukar hänvisningar till olika säkerhetsaspekter lyftas fram. Att detta i praktiken skulle vara ett utbrett problem tillåter jag mig dock att ifrågasätta. Förbudsförespråkarna blir därför svaren skyldiga: var finns empirin finns som stödjer denna tes…?

Min utgångspunkt är att människor överlag är förnuftiga. En öppen dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare eller lärare och elev/föräldrar, i specifika situationer, är därför ett mycket effektivare verktyg än generella påbud, präglade av rädsla för det okända. För det är precis så jag tolkar undertonerna i denna debatt. Det är helt enkelt ingen slump att burkadiskussionen skjuter fart parallellt med allt starkare islamofoba strömningar i samhället. Det är knappast heller en slump att det i huvudsak är män, vilka hittills varit tämligen osynliga i jämställdhetsdebatten, som nu plötsligt har åsikter om hur kvinnor inte bör vara klädda.

Efter sju månader i Afghanistan vill jag också mana till särskild ödmjukhet. Det flera kvinnor där uttryckte var att burkan för dem är något av en frihetssymbol. Hur underligt det än kan låta för västerländska öron så är burkan ofta själva förutsättningen för ett socialt liv. Utan den vore det de facto inte möjligt för många kvinnor att lämna hemmen överhuvudtaget.

Så ska det förstås inte behöva vara. Aldrig någonsin! Men vägen till förändring går inte genom förbud. Det är en dålig idé som bara spelar Sverigedemokrater och likasinnade i händerna. Lika självklart som det måste vara att kunna välja bort burkan måste det vara att faktiskt få bära den – utan omgivningens fördömanden.

- Krister Fahlstedt