Det måste vara sex-sju år sedan jag första gången lyfte upp kravet om samtycke i sexualbrottslagstiftningen i riksdagen. Dåvarande justitieminister Thomas Bodström var helt emot idén och hans argument var att det skulle sätta ett ännu större fokus på den utsatta kvinnan, hur hon hade varit klädd, uppträtt, gjort osv. För det första, precis som att det inte redan finns ett sådant fokus i våldtäktsrättegångar, och för det andra, skulle kvinnans klädsel innebära ett samtycke till sex?
Bodström hade stöd för sin åsikt i sexualbrottsutredningens förslag, men det finns också anledning att ifrågasätta utredningens slutsatser. Och oavsett om det finns visst fog för utredningens farhågor så är detta ändå en liten nackdel i förhållande till de fördelar som ett samtyckeskrav skulle ge. Inte minst den normativa effekten tror jag skulle vara mycket viktig, att slå fast i lag att det inte är okej att ha sexuellt umgäng med någon som inte har samtyckt till det.
Nu har vi i Centerpartiet fått in frågan om samtycke i utvärderingen av 2005 års sexualbrottsreform. Det är ett viktigt steg. Utvärderingen ska vara klar i oktober, men ingenting hindrar oss från att starkt driva den här frågan i valrörelsen. Det är vi i Centerpartiet som har drivit frågan inom alliansen och i alliansens rättspolitiska program har vi också fått in meningen:
”Alla sexuella handlingar som sker mot någons vilja – utan hennes eller hans samtycke – ska vara kriminaliserade.”
Detta är ett första steg, men det finns fortfarande de som kommer att göra motstånd. Låt oss lyfta frågan i valrörelsen och ta striden mot de som inte står för sexuellt självbestämmande fullt ut.
Senaste kommentarer