Arkiv för april, 2010



Kan kronprinsessans äktenskap bli jämställt?

Sätter kvällskaffet i vrångstrupen när jag läser att kronprinsessan Victoria vill att hennes pappa ska leda in henne i kyrkan och sedan överlämna henne till Daniel Westling vid vigseln den 19 juni. Har Victoria, liksom så många andra, sett för många smöriga amerikanska filmer månntro? Eller?

Symboliken i denna ritual är ju övertydlig. Den omyndiga kvinnovarelsen ska lämnas från en trygg hamn (pappan) till en annan trygg hamn (blivande maken) för någon måste ju ta hand om denna stackars varelse som inte är kapabel till det själv.

Man ryser….

Om man tänker leva i ett jämställt och jämlikt äktenskap så gäller det att börja redan vid vigseln. Då är det självklart att brud och brudgum går tillsammans upp för altargången, sida vid sida – som de två jämlikar de är.

/Lila Ericsson

Den som ändå hette Anders…

Kolla in Anders-indexet. Det är 13 namn som delar på 118 av börsens 254 vd-platser. Trodde ni att det var Marianne, Lena, Birgitta osv. Nej, så klart ni inte trodde det. Det är i fallande skala Anders, Johan, Hans, Lars, Per, Jan, Fredrik, Peter, Magnus, Mikael, Mats, Jörgen och Erik.

Tomt.

Sen har vi fyra kvinnor.

Rätten för kvinnor att tjäna pengar

1972 genomfördes en skattereform i Sverige som innebar att man gick från sambeskattning till särbeskattning. Det innebar att gifta kvinnor och män inte längre sågs som ett ekonomiskt kollektiv utan individer. Rent krasst innebar det att det blev inte längre lönsamt för mannen att frun stannade hemma utan egna inkomster. 1972 känns långt borta men är inte mer än knappt fyrtio år sedan. På de åren har det blivit självklart att vi kvinnor ska jobba och vi är dessutom så fräcka att vi kräver lika lön för lika arbete och uppvärdering av yrken inom vård och omsorg.

Men vad händer om man ställer kraven ännu högre… att också kvinnor faktisk ska kunna bli rika eller tjäna bra med pengar. Den frågan ställs ju inte så tydligt men den diskussionen lyser igenom varje gång som kvinnors företagande diskuteras. För när man bygger en vårdcentral, förskola eller annan lokal för offentligt finansierad verksamhet protesterar ingen mot att det är offentligt finansierad. Betald med skattepengar. Men så fort det kommer till verksamheten i samma hus så är det ett ojande och vojande. Inte får verksamheten gå med vinst, heter det.  Men med bygget var det helt ok. 

Jag var på företagsbesök i förra veckan på ett korttidsboende som drivs av en kvinna. Efter artikeln i lokalpressen fick jag höra kommentaren att hon som driver företaget minsann plockar ut stora pengar. Stora pengar i det här fallet är en månadslön i samma nivå som hon hade som enhetschef när hon tidigare jobbade  i kommunen. Att kvinnor granskas och förväntas ha någon slags Florence Nightingale-gen som gör att vi gärna tjänar alla andra utan att själva få tjäna på det är fortfarande ett faktum. Men männen förväntas tjäna pengar. Förväntas kunna försörja familjen trots att sambeskattningen togs  bort för 38 år sedan.

Det är dags för oss att driva att kvinnor också ska få tjäna pengar och att kvinnor ska kunna skapa sig en egen förmögenhet precis som män alltid har kunnat göra med arbete och bra idéer. Dags att ställa samma krav på möjligheten och rättigheten att tjäna pengar.

- Annika Qarlsson

Kvinnornas krig

Jämställdhet och mänskliga rättigheter uppstår inte av sig själva. De kräver ständiga och aktiva åtgärder. Inte sällan har de också ett pris – i engagemang, maktdelning, pengar och ibland även människoliv. Så måste det få lov att vara.

Utmaningar och uppoffringar blir särskilt tydliga på den internationella arenan. Jag är själv nyligen hemkommen från Afghanistan där jag under fjolåret arbetade inom ramen för ISAF-styrkan. Det är ett land där barnsängsdödligheten är högst i världen, medellivslängden ca 44 år och nio av tio kvinnor inte kan läsa eller skriva. Till detta kommer betydande risker för våld, inte minst i det egna hemmet.

Vi vet att kvinnor och barn är extremt utsatta i krig och postkonfliktsituationer. Systematiska våldtäkter används som vapen i flera länder, däribland Kongo. Ansvaret för att synliggöra, fördöma  och motverka detta vilar tungt på det internationella samfundet. FN:s säkerhetsråd har också antagit ett antal resolutioner med just den innebörden. De mest kända är resolutionerna 1325 från år 2000 och uppföljaren 1820, vilken handlar om sexuellt våld i väpnade konflikter.

Men ord måste följas av handling. FN blir inte starkare än vad de enskilda medlemsländerna förmår. Vi måste också inse att kampen för fred, frihet och demokrati i länder som Afghanistan och Kongo kräver både civila och militära insatser. Jag är därför stolt över Alliansens säkerhetspolitiska ambitioner och tydliga fokus på mänskliga rättigheter i utrikespolitiken. Det är att ta ansvar även när det kostar.

Oppositionens (icke-)alternativ förskräcker desto mer. Vänstern vill att Sverige omedelbart drar sig ur den FN-sanktionerade insatsen i Afghanistan. Övriga två parhästar vacklar betänkligt, senast uttryckt genom Skåne-sossarnas krav på trupptillbakadragande. Det är, enligt mitt sätt att se det, synnerligen naivt och ansvarslöst. Och de som ofrånkomligen skulle drabbas hårdast av ett försvagat säkerhetsläge är flickor och kvinnor.

Jag vill se ett Sverige som gör skillnad för världens mest utsatta kvinnor också i framtiden. Det kräver att vi är beredda att även ta vår del av ”grovjobbet”. Det i sin tur förutsätter att Ohly & co inte ges något reellt inflytande över svensk säkerhetspolitik.

Krister Fahlstedt

Newsmill lyfter kvinnofrågan inför valet 2010

Såg precis på twitter att en klok kompis, Lisa, tipsade om att Newsmill lyfter om kvinnofrågan i valet. Värt att kika på.

/Susanne

Kvotera bolagsstyrelser för ökad kompetens och förebilder

Jag har funderat fram och tillbaks och kommit fram till att det där med kvotering är bra. En artikel i DN från den 31 mars tar upp det här och därifrån tar jag stora delar av min text. Norge hade 2002 inte en enda kvinna i styrelserna för 77 procent av de ledande bolagen till att några år senare vara världsledande i jämställdhet i näringslivet. Hur kommer det sig? Jo, Norge lagstiftade om könskvotering.

Från och med den 1 januari 2004 har Norge lagstiftat om att minst 40 procent av ledamöterna ska vara kvinnor i styrelser med minst nio medlemmar. Den gäller alla statliga företag och alla publika privata företag. Utbildnings- och kompetensnivån har höjts i styrelserna och det har blivit modernt att prata om kvotering i Norge. Det visade sig att norrmännen var överraskande positiva till den nya lagen.

I den svenska debatten pratar vi om att styrelserna inte är så viktiga, det är så få personer det handlar om. Men det här är människor med höga positioner och mycket makt. Likaså är det en signal till andra kvinnor att det är möjligt. De här kvinnorna blir viktiga förebilder. Någonstans måste det börja. Vi pratar även om att kvotering till styrelserna inte löser problemet med de manliga nätverk som lagt beslag på de högsta posterna i ledningarna. Men forskning visar att fler kvinnor i styrelserna efter hand leder till fler kvinnor på ledningsnivå. Detta framgår i en rapport från Catalyst (en internationell organisation för främjande av kvinnor i näringslivet) och förklaras bland annat med att jämställda styrelser rekryterar bredare.

Efter Norge har andra europeiska länder följt efter. Både Spanien och Nederländerna har liknande lagar. I Frankrike har en lagstiftningsprocess gällande kvotering påbörjats. När är det dags för superjämställda Sverige att vakna?

//Susanne

Elisabeth – en som vågat

En kvinna som är företagare har ofta fler hinder att övervinna än en man (se inlägget nedan). Då blir de positiva förebilderna ännu viktigare. I måndags träffade jag Elisabeth som driver det privata korttidsboendet Villa Arelid. Hon berättade om sina drivkrafter; om viljan att kunna göra något bra, att kunna bygga något att vara stolt över och framför allt – att kunna bestämma själv. Vi behöver fler Elisabeth. Jag har skrivit mer om Elisabeth och hennes erfarenheter som företagare här.

/Lila

Företagande – tillåtet idag förbjudet imorgon?

Thomas Gür skriver i dagens SvD om den ojämställda företagsamheten. Bara en av hundra kvinnor har företag med anställda. Kvinnors företagande sker ofta på deltid och med små intäkter. Gür tycker att de dåliga villkoren för kvinnors företagande borde stå i centrum för debatten. Jag håller med.

Det är mer uppförsbacke för kvinnor att starta företag. Forskaren Jaana Kurvinen lyfter i sin avhandling fram att kvinnors hindras av att det finns en föreställning i samhället om att företagaren och entreprenören är en man. Hon säger: ”Jag skulle vilja säga att föreställningar om, och bilder av, entreprenörer och företagare bygger på manliga normer. Det innebär att kvinnor som är företagare och/eller entreprenörer har svårt att identifiera sig med rollerna” (ur Entré nr 2, 2009).

I samma avhandling visar hon hur en stark yrkesidentitet kan verka både gynnande och hämmande. Har man ett yrke där företagande är vanligt så ligger det nära till hands att man själv blir företagare. Men om man har ett yrke där företagande möts med skepsis och misstro – som inom vården och omsorgen till exempel – då ser man en trygghet att hålla fast i sin roll som anställd. Underlaget i avhandlingen tycker jag att är lite för litet för att dra alltför långtgående slutsatser men något tror jag att det ligger i det.

Jag tycker att det är bekymmersamt att förutsättningarna för företagande inom vård och omsorg är så dåliga om man jämför med andra branscher. Vård och omsorg är ju den bransch där kvinnor verkligen har ett kunskapsförsprång. Visserligen startas flest företag inom denna bransch av kvinnor, men de kunde vara så många fler.

Förutom de hinder som finns i form av negativa attityder så svävar ju också ett annat stort orosmoln över vårdföretagens himmel. Det är oppositionens krav att ta bort etableringsfriheten om de vinner valet. Vem vågar starta företag idag när det imorgon kan vara förbjudet?

/Lila Ericsson

Sexistiskt i mellanmjölkens land

Tjejers stjärtar ska sälja skor. Reklamen har väckt reaktioner men den ansvarige är inte orolig för anmälningar. Han vill inte fastna i mellanmjölkens land.

Kommer ni även att göra liknande kampanjer mer killrumpor?

– Ja, varför inte. Om vi ska visa tjejers rumpor måste vi även kunna visa killrumpor. Vi har faktiskt gjort reklam med nakna killar, bland annat ultimate fightingstjärnan Chuck Liddell.

säger Robert Ingham fast han glömmer att tala om att huvudfokuset i reklamfilmen med Chuck Liddell är en naken kvinna som hela tiden finns i bildens mitt och vars stjärt och bröst dessutom zoomas in lite extra på slutet. Reklamfilmen är uppbyggd som en smygfilmning genom ett fönster och man hör flåsandet av en man i bakgrunden som ger en krypande känsla av gubbsjuka och presumtivt övergrepp.

Tja vad ska man säga, den som är förvånad räcker upp en hand…nej trodde väl det. Nakna kvinnor säljer fortfarande 2010!

/Gunilla Hjelm

Knäppt med kropp och knopp?

Det här med kroppar och kroppsideal engagerar helt uppenbart. Julia Skott, läsarredaktör på Aftonbladet, har startat en blogg som heter kroppsbild.se. Tanken med bloggen är att avdramatisera det här med kroppar och på så sätt också bidra till att luckra upp kroppsidealen. Julia skriver idag på SVT-debatt om det motstånd  hon mött sedan hon startade bloggen. Tänk att något så naturlig som lite kroppar kan engagera så! Det är väl det tydligaste tecknet på att bloggen var ett behövligt initiativ. Och jag måste erkänna att det är rätt befriande att kolla runt på bloggen på lite vanliga kroppar. Man blir liksom påmind om att vanliga kroppar skiljer sig från kropparna på reklampelarna… trots att jag ju såklart egentligen är medveten om det…

/Julia Färjhage

« Föregående sidaNästa sida »



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.