Arkiv för mars, 2010



Kampen måste fortsätta

Visst möter jag en hel del unkna attityder om mig som kommunalråd. Jag skulle kunna citera en hel del kommentarer, ”skämt”, och påhopp och ibland är det väldigt tydligt att vissa saker skulle aldrig sagts om jag vore man.

Min mormor var aktiv Centerkvinna och kommunpolitiker i sin kommun och hon kämpade för det som vi fortfarande idag måste kämpa för. Ibland kan det kännas tröstlöst men visst…lite har ändå hänt.

1948 invigdes en ny skola i mormors kommun. Mormor satt då som ledamot i skolstyrelsen och till den högtidliga invigningen var landshövdingen inbjuden. Mormor hade till invigningen skrivit en berättelse om folkskolans historia. Berättelsen var på vers och framfördes av elever och lärare från skolan.

Vid honnörsbordet satt landshövdingen tillsammans med representanter från skolan och skolstyrelsen. Det vill säga männen. Min mormor tillsammans med andra kvinnor serverade och diskade.

Mormor berättade om detta på sin ålders höst med bitterhet i rösten och hon uppmanade mig att fortsätta kampen för kvinnors lika värde.

Jag bär hennes berättelser vidare och jag kommer att fortsätta kämpa för verklig jämställdhet.

/Gunilla Hjelm

Lever vi i en annan värld?

Då och då får jag roliga brev från PR-byrån Prime. Det är lite spaningar och reflektioner över omvärlden. Dagens brev handlade om kvinnobusiness. Kvinnorna har skapat sig en större ekonomisk makt än någonsin, de håller ofta i kreditkortet och deras köpkraft är större än Indiens och Kinas BNP, gånger två… Detta är en potential som marknadsförare missar menar man.

Well, så långt allt väl, men sen börjar man blanda in biologiska aspekter. En större hjärnbalk hos kvinnor innebär att vi kan processa fler saker samtidigt, och därför bör man kommunicera med oss på ett annat sätt.

”Precis som inom den medicinska världen, där man utgått ifrån den manliga kroppen som norm, har även kommunikationsbranschen lidit av samma omständigheter. Kvinnans värld skiljer sig från mannens. Därför bör hennes värld studeras och framförallt respekteras. Och det är först när man förstår denna värld som man kan driva försäljning.” Skriver Prime.

Om vi börjar med motargumentet: Den forskning man hänvisar till är mycket omstridd. Och samma hjärnbalk sägs också kunna påvisa homosexualitet hos män (dock verkar inte kvinnors sexualitet omfattas av samma samband).

Men okej, jag kan ge Prime rätt, vi kvinnor tenderar att se helheten, och vi kan processa saker rätt snabbt. Ett exempel: Följande reklam får mig inte att köpa Cola. Men det behöver man å andra sidan knappast vara varken biologist eller hjärnkirurg för att förstå. Sluta med sexistisk reklam så kanske vi köper era produkter, svårare än så är det faktiskt inte att leva i en kvinnas värld.

Läs hela spaningen här

/Marie Wickberg

Lyft fram sjuksköterskan i vårdvalet

På dagens DN Debatt skriver Gustav Andersson, landstingsråd (C) i Stockholm, med flera hur Centerpartiet vill förbättra vårdvalet i Stockholm. Ett förslag som lyfts fram är att göra det möjligt för patienter att välja en distrikts- eller annan sjuksköterska som sin kontaktperson i vården och att även besöksersättningen för sjuksköterskor bör ses över. Det är bra förslag för att synliggöra distrikts- och sjuksköterskans viktiga roll i sjukvården. Dessa yrkesgrupper har alltför länge fått verka i skuggan av läkarna. 

Den vårdvalsmodell som landstinget i Stockholm valt gynnar småföretagande extra mycket jämfört med många andra vårdvalsmodeller. Det är bra, för det gynnar också kvinnors företagande. Men visst behöver modellen utvecklas. Gustav Anderssons förslag visar hur.

Lila Ericsson

Jämställdhetsbonusen – moroten som kom för långt ut på pinnen

Idag publicerar Försäkringskassan en analys av jämställdhetsbonusen. Slutsatsen är ” Ännu ingen effekt på uttaget av föräldrapenningen”. Idén är bra så det är synd att den inte fått större genomslag. Tyvärr tror jag att regelverket blivit onödigt krångligt. Att pengarna betalas ut först året efter gör dessutom att det är svårt att se kopplingen mellan bonusdagarna och det ekonomiska incitamentet. Moroten har helt enkelt kommit för långt ut på pinnen.

Lila Ericsson

Ojämställdhet i vården

I ett tidigare inlägg tas bristen på instrument för kvinnors ”för tunna” kärlväggar. Vet inte om det är därför man inte kunnat undersöka mina gallgångar eller om jag har, även för den dryga hälften av befolkningen som vi kvinnor utgör, extemt tunna gallgångar… Det är ett stort bekymmer att vi inte har tillgång till en jämställd och därmed likvärdig vård och det drabbar även männen. Inte när det gäller tillgång till blåljus, nya mediciner eller instrument anpassade för deras kroppar men när det gäller tillgången till psykiatrisk vård, diagnoser och professionell hjälp när livet havererar. För män är underdiagnosticerade för psykiska sjukdomar samtidigt som vi ser mycket högre tal på både alkoholproblem, som ibland beror på självmedicinering, men också på de mycket högre självmordstalen. Men så länge bilden av en ”riktig karl” är att inte ha såna problem så fortsätter ojämställdheten att resultera i död för både män och kvinnor…

Det här visar på att det är ingen kvinnofråga eller lyxfråga utan en fråga om liv och död. Det finns stora vinster för både kvinnor och män att bryta dagens normer och värderingar som begränsar och inte synliggör personerna bakom könet. Det kräver kunskap och metodiskt arbetssätt för att hela tiden komma ett steg till i arbetet mot att behandla person inte kön.

Annika Qarlsson

Religion av ondo

Det borde vara så självklart: att varje kvinnas rätt till sin egen kropp är en ovillkorlig mänsklig rättighet. Den innefattar bland annat rätten till sin sexualitet, att få använda preventivmedel och att kunna göra en säker abort.

Verkligheten ser dessvärre annorlunda ut. Inte sällan är det religionens mäktiga män som sätter upp normer och regelverk som systematiskt inskränker kvinnors frihet. Det sker såväl i Sverige som i vår omvärld och den Gud man hänvisar till varierar.

Jag är övertygad om att majoriteten av troende har en sund och modern människosyn. Men det finns också en fundamentalism som förskräcker. Och när sektliknande organisationer som Livets Ord, scientologerna, Plymouthbröderna och diverse pingstförsamlingar tillåts driva friskolor blir jag oroad på allvar – för barn i allmänhet och flickor i synnerhet.

Låt mig ge ett par exempel:

  • Pingströrelsen har en mycket restriktiv syn på abort och anser att homosexuella ska leva i celibat.
  • Livets Ord menar att sex före äktenskapet är synd och är motståndare till alla aborter.
  • Scientologernas grundare Ron Hubbard har uttryckt att kvinnor främst bör vårda barn och familj.
  • Plymouthbröderna tillåter inte flickor att utbildas på högre nivå än grundskola och preventivmedel är förbjudna.

Visst. Det finns en skollag, läroplaner och det görs inspektioner. Men det lugnar inte mig. Jag anser att all offentligt stöttad undervisning i Sverige ska vara fri från religiösa inslag. Bara med vetenskap som grund skapas verkliga förutsättningar för jämställdhet och respekt för mänskliga rättigheter.

Alla barn har enligt barnkonventionen rätt till tankefrihet och religionsfrihet. Denna rätt bör bygga på aktiva val och självfallet vara överordnad föräldrarnas eventuella önskan om att leda in sina barn på ”den enda sanna vägen”. För mig är slutsatsen enkel, trots att jag ogillar förbud: avskaffa möjligheten att driva friskolor på konfessionell grund. NU!

Krister Fahlstedt

Att ge kvinnor yrkesförbud gynnar knappast jämställdheten!

S Jarl

Kvinnor har i alla tider haft rätt att arbeta heltid. Men det är inte i alla tider som kvinnor haft tillgång till alla yrken eller till att få lön för mödan! Detta har varit några av Centerkvinnornas allra viktigaste frågor sedan starten för drygt 75 år sedan. Och tyvärr är detta fortfarande en aktuell fråga. Att bryta den starka könssegregationen av arbetsmarknaden är den viktigaste frågan för att få ett jämställt samhälle, fritt från normer, där alla kan få vara sig själv!

Här står socialisterna, främst SAP och V, fortfarande kvar i ett hörn där man anser att kvinnor, och män också för den delen, inte ska få ägna sig åt visst företagande. Jag pratar förstår om möjligheten att driva företag inom typiskt kvinnodominerade yrken så som vård och omsorg. Här tycker socialisterna att det offenliga, det vill säga våra kommuner och landsting, är de som är absolut bäst skickade att sköta dessa uppgifter och att de som önskar driva företag inom detta områden inte är annat än parasiter. Å andra sidan medger de att det är viktigt att satsa på kvinnors företagande och jämställdhet inom näringslivet, men då menar man att det är fler jämställdhetsplaner, rätt till heltid och jämställda bolagsstyrelser som är det viktiga för jämställdheten. Inte att öppna upp kvinnodominerade branscher för företagande. Nej nej. De har gjort allt de kunnat för att motarbeta LOV, lagen om valfrihetssystem, och lagen om vårdval. De har verkligen kämpat med näbbar och klor!

Enligt deras sätt att se på världen så finns det alltså uppgifter, som uppenbarnligen fler män än kvinnor ägnar sig åt idag, som FÖRETAG får ägna sig åt. Och så finns det alla andra uppgifter, som betydligt fler kvinnor än män ägnar sig åt idag, som bara kommunerna eller landstingen kan sköta… 

Förutom att detta är skrämmande likt att ge kvinnor yrkesförbud, så är det ett oerhört hyckler i att å ena sidan försöka framstå som att man tycker det är viktigt med jämställdhet, och å andra sidan vill göra allt för att stänga in kvinnor i den offentliga sektorn så långt ifrån ett eget företag som möjligt!

Jag rekommenderar verkligen Företagarnas rapport om vad som är viktigt för att öka kvinnors företagande – att kvinnor får starta företag inom vård och omsorg mm – och vad SAP resp V tycker är viktigt för att öka jämställdheten inom näringslivet. Roligast av allt är att Åre kommun är den mest jämställda företagskommunen. Där heter kommunstyrelsens ordförande Eva Hellstrand och hon är Centerpartist…kan det bli tydligare?

Typiskt kvinnligt?

Varför är det alltid kvinnor som stannar kvar efter en konferens, tar ansvar och ställer bord och bänkar till rätta?

Varför är det kvinnor som ser kvinnor som släpar och bär och som ger ett handtag?

Är ansvar genetiskt betingat?

Inger Fredriksson

Ojämställd vård

“Kvinnor har för små kranskärl för de instrument som används vid operation…” Citatet kommer från en projektledare för en medicinsk studie. (Ur rapport “(O)jämställdhet i hälsa och vård” SKL, 2007). Det var alltså inte instrumenten det var fel på… nej, de passar männens kranskärl. Ja visst, nu lät jag bitter. Men sanningen är den att mannen är norm och det kan ibland ta sig ganska farliga uttryck t.ex. inom vården.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Men det innebär inte att vi är jämställda. Däremot har vi lyckats skapa en myt om att vi är jämställda! Detta gör det extra utmanande att arbeta för ökad jämställdhet – för vi är ju redan så jämställda…

Jämställdhet kan innebära att kvinnor och män ska behandlas lika t.ex. lika lön för lika arbete. Men det kan också innebär att vi ska behandlas olika t.ex. inom vården. Många gånger behandlas kvinnliga patienter utifrån den manliga normen. Om kvinnor behandlas med läkemedel och metoder som tagits fram för (och av) män – med män som måttstock så uppstår inte bara ohälsa utan även ojämställdhet. Fördomar och ojämställdhet syns även då könsskillnader överdrivs och tar sig groteska könsstereotypa uttryck. Exempel på dessa avskyvärda fördomar finns i den tidigare nämnda rapporten vid behandlingen av kvinnor och män vid olika åkommor:

“Magbesvär:  Färre prover men fler råd om livsstil och mer psykofarmaka föreslås till kvinnan. Fler prover och undersökningar, t ex röntgen av tjocktarmen, föreslås till mannen.
Nackbesvär: För mannens nackbesvär föreslås fler prover. För kvinnans nackbesvär föreslås färre undersökningar men mer psykofarmaka.”

Att se kvinnan som känslig, orolig och psykiskt labil genomsyrar mycket i vårt samhälle t.ex. vården. Den här bilden förenklar ju inte direkt vägen till styrelserummen för kvinnor. Vi måste ändra inställningen på många håll i samhället och jag tror att lagstiftningar många gånger är ett bra redskap för att ändra sättet vi tänker på. Det kan vara individuliserad föräldraförsäkring 50/50 mellan man och kvinna. Det kan vara kvotering av statliga bolagsstyrelser…

//Susanne Signahl

Leva jämställt – hårt arbete varje dag

Vem lever jämställt? Svaret beror förstås på perspektivet – och på omständigheterna. Om man bor i ett land där kvinnor förvägras möjligheten att utbilda sig, jobba och stå på egna ben så kan varje litet steg som ökar kvinnors självbestämmande te sig som ett stort kliv mot jämställdhet. Ser man till omständigheterna i Sverige så går jämställdhetsarbetet framåt med myrsteg, om ens det. Dagligen läser man i tidningar om kvinnor som diskrimineras, kvinnor som har svårt att komma åt makten i styrelserummet och att kvinnors arbeten inte värdesätts lika högt som mäns. Självklart behöver vi en offentlig debatt om dessa, och andra frågor där kvinnor inte har samma förutsättningar som män.

Men grunden till jämställdhet sätts hemma. Det är där det verkliga jämställdhetsarbetet pågår – varje dag. Det pågår från det vi stiger upp till dess vi somnar (ja, när jag riktigt tänker efter så pågår det faktiskt även på natten, se nedan). Om vi lyckas leva jämställt hemma så ökar förutsättningarna för att vi också lever jämställt på våra arbetsplatser, i våra sociala nätverk och i ideella sammanhang.

Så hur ser det ut hos dig och din partner? Är ni medvetna om den arbetsfördelning ni har? Är ni nöjda med den?

Ett enkelt test är att fundera på följande frågor:

  • Vem bokar tid till tandläkaren för barnen?
  • Vem ser till att bilen får vinterdäck/sommardäck när det är dags?
  • Vem skriver inköpslistan till matinköpen?
  • Vem skickar födelsedagskorten till hans/hennes släktingar?
  • Vem sätter sig spontant bakom ratten när ni ska åka på utfärd?
  • Vem försöker först fixa avloppet själv och ringer sedan till hyresvärd/rörmokare?
  • Vem stiger upp på natten om hunden behöver gå ut eller barnen har vaknat? (sa jag inte att jämställdhetsarbetet pågår om natten också :- )
  • Vem tar initiativ till sex?

Om det blir samma svar på alla frågor så har du och din partner antagligen kommit ganska långt i jämställdhetsresonemanget. (Det innebär också att den andra antagligen lägger ner ganska mycket tid på att köpa maten, tanka bilen och bädda med sidenlakan….)

Om inte, ja då tycker jag att ni ska ta er en funderare.

Poängen är inte millimeterrättvisa och inte heller att han ska diska och hon tanka bilen. Poängen är att båda är medvetna om den gemensamma arbetsfördelningen och att båda är nöjda med den samt förmår uppskatta och värdesätta både sina egna och sin partners insatser för det gemensamma bästa. Så jobba på – för jämställdheten!

Lila Ericsson

« Föregående sidaNästa sida »



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.