Jämställd

 Nu är den här igen, internationella kvinnodagen, dagen då vi ska tänka lite extra på att vi har kvinnliga attribut. Visst, jag förstår syftet, en dag för att synliggöra både de framsteg som faktiskt har gjorts och de orättvisor som finns kvar.

Tidigare har jag varit beredd att ställa mig i hyllningskören. Men jag har tröttnat. Kvinnor är en majoritet i världen, att fira en internationell kvinnodag blir med den bakgrunden ganska absurt. Jag är så innerligt less på att kvinnor betraktas som en minoritet, som en särart, som undantaget, inte som normen. 

I Sudan riskerar man som kvinna att piskas om man bär byxor. I Saudiarabien är det förbjudet för kvinnor att köra bil, ansiktet ska täckas, resor i får bara företas tillsammans med make eller manlig släkting i sällskap. Naturligtvis extrema exempel, men tyvärr finns det finns många fler exempel av samma sort. Minoriteten förtrycker, och begränsar livet för majoriteten i så oerhört många länder. Det mest passande ordet är ingenting annat än könsapartheid.

Det absurda i denna situation kommer inte att bli uppenbar förrän vi slutar bete oss som att vi kvinnor är en skyddsvärd minoritet. Och tyvärr stjälper internationella kvinnodagen mer än den hjälper.

-Marie Wickberg