Arkiv för mars, 2010

Anti-feministisk feminism, part 1: Kvinnor mot kvinnlighet

Du slåss som en kärring!
Förolämpande eller hur? Jag kan ge er fler exempel:
Du lipar som en tjej eller ta det som en man.

Lite provocerande eller hur?
För det är ju så det är, kvinnliga egenskaper är helt enkelt inte riktigt lika fina som manliga. Det är lite creddigt att vara pojkflicka men att vara tjejig som grabb är ju inte helt ok.

Vi har byggt upp en mall över hur en bra förebild ska vara, och klätt rollen i manliga attribut.
Det är redan konstaterat att makten bär slips istället för high heels och hjälten i filmen är ju inte direkt någon quinna utan oftast den manligaste av män.

Det är bevisligen så att en person med många egenskaper som ses som typiskt manliga får mer respekt. För att därför se till att lyckas jämställa kvinnan så kanske vi skulle lära våra flickor att inte vara så tjejiga för att på så vis nå sina mål?

Att på det viset jobba för jämställdhet, genom att lägga sin kraft på att arbeta bort rosa tyllfluff och andra tjejiga leksaker, testade man på under julrushen i Storbritannien när man släppte en ”campaign for real role models”.
Tanken bakom kampanjen är visserligen god, att inte bara köpa stereotypa julklappar till sina barn.
Men när kampanjen fick det fiffiga namnet: ”Pink Stinks!”  upphörde den i min värld att vara en kampanj för jämställdhet och blev istället en anti-kvinnokampanj.

Kanoners! Kvinnor mot kvinnlighet!

Givetvis, jag är helt övertygad om att de ville väl men när ska vi inse att det inte är jämställdhet att mutera till man och bojkotta rosa?

Det talas om att bryta könsroller, men det är oftast bara det kvinnliga som ska brytas bort.
Vi blir inte jämställda bara för att kvinnor börjar mecka med bilar och spikar upp hyllor, vi blir jämställda när också Kalle på dagis får leka med en docka utan att nedvärderande utpekas som ”tjejig”.

Stop saying “girl” like it was a bad thing och uppmana både män och kvinnor att börja vara stolt över sina mest tjejiga egenskaper!

// Ingrid Lundqvist 

Var finns Urmödrarna?

I Sverige kan de flesta känna sig ”hemma” i den kristna traditionen – även om man inte kallar sig bekännande kristen. Det var ju inte så länge sedan vi hade en statskyrka. Jag är övertygad om att vi som människor har ett behov av andlighet, att känna behörighet med något större, en gemenskap utanför oss själva. Ett behov som är urgammalt och lika djupt känt som behovet att uttrycka oss i sång, dans, konst… Jag har, liksom många med mig, funderat över osynliggörandet av kvinnor i kristendomen. Var finns Urmödrarna? Fadern hit och Sonen dit. Abraham, Judas, David, Petrus, Lukas och allt vad de heter. Huvudpersonerna i Bibelns nya och gamla testamente. Fanns kvinnor över huvud taget för 2000 år sedan. Vi kanske är ett sent påkommet påfund? Frågan är berättigad.

Faktum är att viktiga höga herrar på kyrkomötet i Nicea år 585 hade följande fråga på dagordningen: Kan kvinnan överhuvud taget räknas till människosläktet? (Efter tre dagars häftig debatt och votering fastställdes med en rösts övervikt att kvinnan faktiskt tillhörde människosläktet. Vilken tuuuuur!)

Nu är det ju faktiskt så att en och annan kvinna smugit sig in i Bibeln. Men dessa kvinnor står aldrig för sig själv. De omnämns alltid, i den mån de har ett namn, i förhållande till en man. Hon är moder, syster, dotter, sköka, älskarinna… Eva, fresterskan som lurade Adam i fördärvet. Adam och hela mänskligheten i evigheters evighet. Rolig förebild för generationer av kvinnor hukande i kyrkbänken. Synd och skuld och skam. Bara genom att vara född av en kvinna gör att vi tar emot synden. Arvssynden.

Men så har vi har ju faktiskt Maria. Guds moder. HON borde ju om någon lyftas fram som en stor förebild för oss alla. Hon som födde Guds son. En tämligen stor grej. Men vart har fokus hamnat när det gäller Maria? JO, att hon var oskuld och födde ett barn ändå. Men HALLÅ! Sexualitet, och kvinnors sexualitet i synnerhet, är så oerhört stigmatiserande att man går in nära på i gynekologiska termer då tillblivelsen av Jesus omnämns. Den ideala kvinnan. Moder och oskuld. Sådana borde vi alla vara…eller? För mig handlar berättelsen om Gud och Maria om något helt annat. En berättelse som finns i många andra religioner. Om Yin och Yang. Om himmel och jord. Om kvinna och man. Om att vi behöver varandra för att fullkomnas. För att fullkomna varandra och Skapelsen. DET tror jag på. På tolerans och respekt för alla människor och religioner.

Christina Grenholm är professor i tros- och livsåskådningsvetenskap; hon menar att man inte ska ge en bibeltext mer respekt än den ger sin läsare. Klok kvinna den där Grenholm.

Nu har tiden för Urmödrarna kommit att ta plats sida vid sida med Urfäderna så vi kan få någon ordning på andligheten. Amen.

Pia Tingvall

Politiskt korrekt PG?

P G Gyllenhammar är ännu en av näringslivets tolvtaggare som har kommit ut. Till Dagens Nyheter säger han att han skäms över att inte ha befordrat fler kvinnor under sin karriär.

Maktstrukturerna har stått i vägen, säger Gyllenhammar till DN, och menar förmodligen sig själv. Men nu kan han tänka sig kvotering till näringslivets styrelser, eftersom det händer så lite i Sverige…

Och för detta uttalande röner Gyllenhammar stor beundran. Och kan dra sig tillbaka nöjd.

Himla synd att han inte kom på det där tidigare, tänker jag. I stället för att förespråka kvotering, som en majoritet av svenska folket enligt en färsk undersökning säger nej till, har Gyllenhammar nu unika möjligheter att försöka övertyga sina adepter om att rekrytera kvinnor. Det skulle imponera!

Imponerad blev jag i stället i veckan av tre unga kvinnor, Camilla, Lisa och Ulrika som har startat egna företag och inte låter sig hämmas av vare sig graviditet eller spädbarn. Tvärtom, har de dessutom bildat ett gemensamt företag Mamtreprenörerna. Deras affärsidé är att stötta småbarnsföräldrar att driva företag och inte lägga verksamheten på is för att man vill vara föräldraledig.

De är självfallet glada över regeringens reformer i företagens trygghetssystem som nu också tar hänsyn till att en företagare kan vara kvinna, gravid och föräldraledig.

För så här måste det vara. Politiken ska ägna sig åt det man kan påverka, som att underlätta kvinnors möjlighet att göra karriär i näringslivet. Medan näringslivet måste ta fullt ägaransvar för sina företag. Företag som tror sig ha en framtid söker efter den bästa kompetensen i sina styrelser. Då kan man inte utesluta halva befolkningen.

Så länge kvinnors karriärmöjligheter i näringslivet bara handlar om kvotering eller inte slipper Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet avslöja att de inte har någon politik alls som stärker kvinnors ägande, makt och företagande.

Catharina Håkansson

Det är attityder som måste ändras

Vad är det egentligen att vara jämställd? När man ser de dagliga uttalandena från politiker och medier så förefaller det vara en sifferlek. Precis som en fotbollsmatch. Man hör ofta i debatten att; det ska vara 48 procent i den styrelsen, kvotering av kvinnor på den utbildningen och varannan kvinnorna på de politiska partiernas listor. Visst är det ett spel för att ständigt skapa motsättning, rubriker och därmed ständigt undvika att diskutera den grundläggande frågan. För det är väl ändå så att begreppet jämställd innebär att alla har lika grundförutsättningar och utifrån dem förädlar sin personlighet och kunskap. Kön och utseende är med den grundsynen oväsentlig. Vi är alla lika!

Nu präglas vi ju alla av historien och med vetskapen av den kan man bli förfärad över ett köns förtryck av ett annat. Att forskningen så sent som 1827 erkände ägget i kvinnans kropp i stället för att fostret fanns i mannens spermie skrämmer mig. Det var alltså 88 år efter det att Kungliga vetenskapsakademin bildades. Detta är mindre än två hundra år sedan vilket av många kan kännas som en lång tid men visar ändå upp en syn på kvinnan som skrämmer mig än idag. Den seghet som präglat de två könens jämställdhet måste ändras. Visst sker mycket men ack så långsamt samtidigt som olikheten könen emellan är en enorm drivkraft som utvecklar såväl oss som människor som samhället i stort.

När jag pluggade genuskunskap valde jag att göra en analys av kvinnors val i riksdagen under rubriken ”när kvinnorna går in går makten ut”. Bakgrunden var kvinnors utskottsval i riksdagen. De flesta väljer sociala, utbildnings och kulturfrågor och få väljer finans, skatt och lag. Nu visade det sig att detta var mycket aktiva val av kvinnorna och i de utskott de var utförde de ett mycket bra arbete så rubriken i min analys visade sig vara helt fel. Den breddade utbildningen i samhället visar att idag är fördelningen mellan könen i utskotten mer jämn. Jag har förhoppningen att det fortfarande är så att det är intresset och därmed det aktiva valet som gör att det är så.

Kvoteringar, det må vara i styrelser eller på politiska listor är knappast en jämställdhetsfråga. Kvinnor kan egentligen mer och bör också kunna ta till sig mer. I ett aktiebolag som enbart rekryterar styrelsen från ett kön utestänger en stor kompetens som i det moderna samhället kommer att straffa sig i den styrning företaget har. Utvecklingen kommer i allt snabbare takt att visa att så är fallet. Min slutsats är alltså glöm sifferleken om vi ska hitta jämställdheten. Det är en fråga om ändrade attityder, respekt och framför allt ett mjukare samhälle vi behöver.

- Jörgen Johansson

Feminismen är ett krav på könsneutrala trafikljus

När man slår upp feminism i Svenska Akademiens Ordlista får man svaret att det är ”rörelse för kvinnors jämställdhet med män”. Trots att vi idag faktiskt har hyfsade rättigheter för kvinnor i Sverige utgår vi än idag från att det är kvinnorna som ska vara jämställda männen och inte tvärtom. Nu må det vara så att kvinnorna är underställda männen med si och så mycket i löneskillnad och liknande, och där spelar feminismen en stor roll. I den rollen har feminismen axlat en mycket viktig uppgift.

Men vad man också glömmer bort mitt upp i alltihop är att man offergör kvinnan. Eftersom grundprincipen i den i särklass största jämställdhetssträvande rörelsen utgår ifrån att kvinnan är underlägsen mannen offergör man kvinnan. Oavsett vad Gudrun Schyman eller till och med Annika Qarlsson säger om feminismen är den offergörande för kvinnan. Sedan kan jag köpa att man som enskild person inte offergör kvinnan. Men feminismen som rörelse gör precis det – offergör.

Och det här offergörandet är bara självdestruktivt. Det fungerar inte alls. Man hamnar i konflikt och kontrovers med alla män som anser sig vara någorlunda jämställda.

För mig är det rätt konstigt att vi 2010 inte utgår ifrån att jämställdhet innebär varje man och kvinnas jämlikhet med varandra. Utan istället gör vi kvinnan till en patetisk liten varelse som bara far illa. Hur vore det att istället kämpa för varje enskild individs rättigheter? För det blir lätt småtöntigt när man sitter och hittar på minsta lilla grej som är förkastligt för kvinnan. Jag väntar fortfarande på Schymans krav om könsneutrala trafikljus.

Jag är inte anhängare av den feminism som finns idag. Om vi däremot är beredda att slopa tänket om att kvinnor suger och istället inser att – jo, det vore ju rätt kul om även kvinnor fick sträcka på sig lite ibland – då är jag feminist. Och en jävligt bra sådan.

Elias Giertz

Nu har det hänt igen

Nu har det hänt igen. Denna gång i Bjästa. Våldtäkt, där offret skuldbeläggs och förövaren försvaras. När ska det få ett slut? Kanske kan i alla fall den stormande debatt som uppstått få några att tänka till. Läs mer på SVT, SVT-uppdrag granskning, Svd, DN,

 /Lila Ericsson

Kompositörer och förebilder

En debatt som förs på kultursidorna är den om jämställdheten inom konsten. Framförallt scenkonsten. Ja och då refererar jag inte till den senaste diskussionen om Alfahannar, utan det som handlar om ledning, manus, tonsättare, dirigenter etc.

Musikvärlden är den jag känner bäst och SR beskrev i början av februari att det numera inte spelas några samtida verk av kvinnliga tonsättare i Stockholms orkestrar. De kvinnliga tonsättarna har bildat en ideell förening som heter KVAST. Detta gjordes efter att gjort en genomgång våren 2008 av orkestrarnas generalprogram1 för säsongen 2008/09 och det visade det sig att bara 1,2% verk var komponerade av kvinnor (10 av 823 verk totalt). Av verk skrivna efter 1950 var 6% komponerade av kvinnliga tonsättare. På landets konsertscener för orkestermusik pågår alltså ett musikaliskt samtal där kvinnorna i stort sett inte finns med.

Är det viktigt? Jag tror att det inom alla områden är viktigt att det finns förebilder som kvinnor och män kan känna igen sig i, sporras och inspireras av. Och många kvinnor, oavsett område, uttrycker ofta att de vill ha just kvinnor att se upp till.

För övrigt kan jag konstatera att det rör på sig i de börsnoterade bolagens valberedningar och 25% av ledamöterna kommer att vara kvinnor efter årets bolagsstämmor.  Näringslivet känns ju som förändrare i gasellfart jämfört med konstmusiken.

Vilket arbete är värt ett pris?

När välfärdsstaten började erbjuda familjer omsorg av barn, sjuka och gamla ledde det till två positiva saker för kvinnor. För det första kunde kvinnor i och med detta börja förvärvsarbeta och tjäna sin egna pengar och för det andra, kanske det viktigaste, det traditionellt sätt kvinnliga arbetet, att ta hand om barn och gamla fick ett pris i och med att lön betaldes ut för det arbetet. Problemet i detta system är dock att detta arbetet utförs genom det offentliga. Även om det offentliga inte längre har totalt monopol på dessa tjänster är det långt kvar till vård- och omsorgsarbete kan jämföras med andra brancher. Inom dessa kvinnodominerade sektorer är svårt att vara entreprenör och göra vinst och många anser det inte ok att få bli rik på att arbeta med barn, gamla och sjuka. Staten gjorde således kvinnor en björntjänst eftersom den begränsar kvinnors möjligheter att utvecklas, tjäna pengar och göra karriär!

Det är för att det handlar om skattebetalarnas pengar och för att det handlar om andra värden än pengar säger antagonisterna. Men det finns ett mönster i de arbeten som traditionellt sätt är kvinnliga. I debatten om RUT-avdraget talas det om pigor och överklass och att folk ska städa upp sin egen skit. Kallar man de som arbetar med hushållsnära tjänster för pigor och menar att de städar upp andras skit anser man tydligen inte att det arbetet är lika mycket arbete som vilket annat arbete som helst. Mönstret är att just det arbetet som kvinnor till stor del utför är det som inte är lika mycket värt som annat arbete.

Det handlar både om att kvinnors arbete måste värdeas högre, löneskillnader mellan kvinnor och män finns i alla sektorer, men också attributet ”kvinnligt”, att det arbetet som är typiskt kvinnligt är mindre värt.

Detta innebär inte att vi att ge upp kampen för att kvinnor och män ska ta samma ansvar för hem och barn eller att sluta kämpa för att bryta könssegregationen på arbetsmarknaden. Målet är inte att få män att börja arbeta gratis för att betala tillbaka, målet är att allt arbete ska få sitt rätta värde!

/Karin Ernlund

Automatiskt delad vårdnad

För att individuell föräldraförsäkring ska fylla sitt syfte krävs det ju först och främst att det finns två föräldrar som delar vårdnaden. Som lagen ser ut idag tillfaller vårdnaden automatiskt modern om föräldrarna inte är gifta. Hur jämställt är det? En pappa samanfattar situationen på ett tydligt sätt: läs.

Det första som behöver göras är alltså att ändra lagen så att även ogifta föräldrar får gemensam vårdnad per automatik. En mycket efterlängtad lagändring som sätter barnets rätt till båda föräldrarna främst.

Läs även om Pappaombudsmannen

Kari Kapla

Våldtagen och ignorerad

Vid det här laget borde alla veta vad det handlar om. SVT har miljoner tittare varje dag och åtminstone ett par hundra tusen borde ha sett detta. Det är svårt att försvara att en kvinnas underliv trasas sönder med en gevärsmynning. Ändå låter vi det hända.

Sedan årtusenden tillbaka har kvinnor som lever i konflikter förvandlats till vapen mot sin egen vilja då de har våldtagits i syfte att splittra familjer, byar och hela samhällen. Det var först efter Balkankrigen på 90-talet som omvärlden uppmärksammade de systematiska våldtäkterna, och inte förrän 2008 som våldtäkt och andra former av sexuellt våld klassades som krigsförbrytelse.

De som säger sig vilja få ett slut på konflikten i DR Kongo, och i andra länder runtom i världen, måste inse att lösningen ligger i att ge  kvinnor makten över sitt eget liv och möjlighet att göra sin röst hörd. Det första steget är att ge henne rätten till sin egen kropp. Kvinnan föder och uppfostrar barnen, sår och skördar åkrarna, samlar ved, lagar maten åt familjen. När en kvinna våldtas förstörs inte bara hon utan hela samhället. Systematiska våldtäkter är ett mycket billigare och långt mycket effektivare vapen än terrorism. Och straffen är obefintliga.

Kvinnor i DR Kongo omfattas lika mycket av de mänskliga rättigheterna som kvinnor i Sverige. Det är dags att börja agera därefter.

/Karin Carlesten

Nästa sida »



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.